Vem släppte ut miss Speedy gonzalez?
skrivet 2011-02-09 klockan 10:53:03
Igår genomled jag fyra timmars föreläsning i ämnet Kommunikation och förändring som hölls av en sjukt hyperspeedad tjej. I klass med lika enerverande som hackspetten i Kalle Anka på julafton skulle jag nog vilja påstå. Jag var så trött och mosig i skallen efteråt att det var galet. Det hon förmedlade var bra, men hennes performance hade jag kunnat vart utan, that's for sure. En duracellkanin som hoppar, studsar och talar i halva meningar och ibland bara med miner(!?) Har svårt att fatta hur hon kan vara så populär och väl anlitad, men det är väl så, man kan ju inte alltid leva upp till allas förväntningar. Anyhow, idag startade jag dagen med att koka varm choklad till minstingen i familjen här som nu får stanna hemma från dagis med samma sjuka som vi andra åkt på tidigare. Vad jag håller tummarna för att det inte blir rundgång på det här bara! Nu när det trots allt bara är en dryg veckas intensivt pluggande kvar då jag helst vill få förbli frisk. Om några timmar tänkte jag dock fly fältet och hinna med både träning och plugg innan jag går på arbetspasset på gymmet vid 17-tiden. Vad gäller den nya killen som hängde med mig på jobbet i måndags kommer han säkerligen fixa det galant och det är toppen att det kommer in någon som verkligen vill jobba!
Så mycket för mitt toppbetyg
skrivet 2011-02-08 klockan 23:21:48
Fick precis veta att min praktikplats jag var på i höstas, idag försattes i konkurs. Ja ni läste rätt. Konkurs. Så mycket för mitt toppbetyg jag fick därifrån. Känns ju en aning märkligt att använda en arbetsplats försatt i konkurs som referens vid eventuella framtida jobbsök(!?) Självklart tycker jag synd om de anställda som nu blir utan jobb, men mina tankar gick nästan med en gång till de aktiva medlemmarna som är mitt i en jätteprocess i sina liv och nu kastas ut i ingenstans. Engagerad som jag alltid blir i allt jag tar mig för vill jag ju självklart bara hoppa in och rädda alla. Dessvärre ser ju verkligheten annorlunda ut, den praxisen fungerar inte i verkliga livet. Det är liksom bara att gilla läget för min del och hålla tummarna för att det löser sig på bästa sätt för alla inblandade. Men självklart känns det lite vemodigt trots allt.
För övrigt tackade jag idag nej till erbjudandet om lägenheten. Kändes sådär, men trots allt rätt. Nu vill jag bara fokusera på de kommande tio dagarna och få dessa avklarade så kan jag pusta ut ordentligt för att sedan njuta i 12 hela veckor av massa skoj och nya utmaningar och förmodligen också få både tid och ork att engagera mig en aning mer även i bostadsletandet.
Unfocused
skrivet 2011-02-07 klockan 23:41:22
Vilken dag! Mina hjärnceller går på högvarv medan kroppen skriker efter vila pga explosionsbenägen livmoder. Hur typiskt är det inte på en skala!? Äntligen lite piggelin och då ska man stoppas av annat man inte kan påverka. Fortsätter det såhär blir jag snart bitter på riktigt. Har plugg och annat jag skulle vilja fokusera till 100% på i dagsläget, men som vanligt kommer alltid något annat in och tar upp mina tankar. Jag är så utless på att inte bara få fokusera på det jag vill och faktiskt göra efter som jag planerat. Och vems fel är det egentligen? Jag känner nog mest att jag vill anklaga han där uppe för att alltid sätta en käpp i hjulet på något sätt, hur man än vrider och vänder på det. I dagsläget har jag blitt erbjuden att få hyra en lägenhet i andrahand, dock bara för några månader och det finns inte chans till någon förlängning på just längre sikt. Jag vill ändå hemskt gärna ta erbjudandet och har så sent som idag sagt att jag ska kolla in den på fredag, men samtidigt maler det i tankarna om det trots allt kanske inte är värt det? Hyran är tokhög för en student och jobbar jag inte (vilket jag ju faktiskt inte vet ännu om jag kommer kunna göra under största delen av tiden) blir det inte direkt något över, samtidigt skulle väl dock vardagen bli något mer effektiv än just i dagsläget vilket dessvärre väger tungt. Problemet ligger nog mest i att jag egentligen varken vill ha det som det ser ut nu och inte heller ta erbjudandet, för i slutändan vill jag ju ha något helt annat. Nu säger ni alla att man inte alltid kan få det exakt som man vill, men jag vet inte om det finns någon som är så mycket mer medveten om det än jag just nu heller. Samtidigt måste jag sluta säga ja, och änglas för att uppfattas som kräsen, bara för att på något vis vara folk till lags och slippa känna dåligt samvete när de runt omkring försöker fixa och ordna till mitt bästa. Finns det något värre än att känna någon slags skuld till andra människor? Berörda kommer antagligen påpeka att det måste jag inte alls göra, men dessvärre kommer jag alltid göra det, oavsett vem det handlar om! Vilket antagligen bara är ett tecken på att jag trots allt har någon pusselbit kvar innan bilden syns helt tydligt. Terapi på riktigt kanske? Just en snygg Hälsoutvecklare jag är. Men det här är ju min lilla bubbla där jag måste få lämpa av all eventuell bitterhet för att kunna ladda om and refocus. Så imorgon tar vi väl nya tag igen då - och så får vi se var vi landar i den här djungeln.
Sånt man skulle klara sig utan att få veta
skrivet 2011-02-07 klockan 11:45:03
Det kom ett mail.
"Hej!
Jag skickar detta en gång till eftersom det tydligen är så att ni inte fått detta då mailsystemet krånglade förra veckan! Efter våra seminarier och efter att era slutversioner har kommit in så har jag dock sett att min instruktion och mitt material inte håller, det är på tok för komplicerat för att vara användbart praktiskt. Ni som ändå fått ihop era PM har gjort en prestation som är helt fantastisk och som ytterst få skulle klara av. Generellt är ni oerhört duktiga studenter så nästan alla bekymmer ni haft med själva kalkylen är inte ert fel utan mitt. Det blir så ibland när man skalar upp en uppgift på det sätt som skett med denna uppgift utan att boken ”xxxxx” uppgraderats. Dock är det också så att utan den input jag fått från er och en annan studentgrupp i xxxxx skulle jag heller inte kunnat lyfta materialet till denna nya nivå. Well, allt som ni suttit och kämpat med sker nu helt automatiskt i ett kalkylblad där ni kan välja alla förutsättningar själv för kalkylen. Se PDF-bilagan för ett exempel på hur det ser ut nu!"
Vill man veta sånt här tre dagar efter att man lämnat in slutversionen!? Näe, jag skulle inte tro det.
Passerade tomater - bättre än krossade?
skrivet 2011-02-07 klockan 00:07:43
Helgen har så passerat, liksom två arbetsdagar
OCH sist men inte minst,
SM-helg i längdskidor som jag totalt missat då jag jobbat om dagarna. Lite ångest på den då det är ungefär det enda som jag riktigt gillar att se på TV nuförtin'. Den planerade fikastunden blev annars inställd igår, men träningen blev av, om än ingen hårdkörning, vilket nog var klokt med tanke på de senaste två veckornas snörvlande. Lite rygg, mage och löpning på bandet sen fick det vara nog. Idag känns verkligen
fredagens två killerpass i kroppen - men det är ju bara härligt! Jus har nu bestämt sagt ifrån att hon i framtiden inte vill ha några fler träningsupplägg av mig(!) Hur kommer det sig mån tro!? Well, om tre månader säger hon säkerligen annat då hon tröttnat på gruppträningen, balansbollen och hantlarna. Hade annars spontant sagt ja till en kanottur under eftermiddagen, då det till synes verkar vilja ploppa fram en del friends från förr nowadays med trevliga aktivitetsförslag. Men då det tydligen var en del isflak som låg och flöt där ute var det kanske inte bästa tajmingen att lära en rookie paddla så blev en kortare promenix på isen och rykande het lasagne efter varm dusch istället. Mycket uppskattat efter en vecka som denna! Imorgon däremot ny vecka och den startar vi med PT-plugg, första lunchpasset på
Sthlm Kickboxning, träningsupplägg för Maria (
som jag ska köra på tisdag kommande vecka) och avslutningsvis några timmars jobb i gymmet. Börjar en ny kille hos oss imorgon som ska gå med mig under arbetspasset, så kommer bli lite extra skoj sådär - alltid roligare att jobba två! Har lovat lära honom allt jag kan och stöpa honom i formen så gott det går. Hur det sedan går med det återstår att se. Morgondagens resultat kommer det såklart mer om, men nu ska jag ta min värkande livmoder och skutta till sängs.
Pustar ut
skrivet 2011-02-04 klockan 23:39:26
Fredag och jag pustar ut! Hälsorevisionen inskickad och jag kan släppa den tills den betygsätts och det blir dags för presentation. Jag har även bockat av en del smågrejer på to-do-listan som jag annars haft liggande på sidan tills tid funnits. Alla dessa jag-gör-det-sen-grejer liksom, något jag är expert på! Praktikplatsen med start om 24 dagar är också så gott som kirrad efter ett möte igår, jag ska bara sätta mig ner till veckan och spåna på ett bra upplägg som vi kan komma överens om så vi kan börja starta upp saker och ting så snart som möjligt. Tänker inte säga mer än så ännu, men det kommer bli fantastiskt roligt i vart fall! Till på köpet börjar den nedrans förkylningen änteligen försvinna och idag körde jag två mördarpass i skolan utan att dö (upplägg kommer garanterat upp senare då jag lär anamma den här typen av träning framöver!). Och om än jag tycker jag är i så ur form man kan vara så vart dagen klart godkänd med två veckors förkylning i kroppen och första ordentliga träningspassen sen gud vet när(!?) Efter helgen är jag definitivt back on track igen och då finns ingen återvändo. Dagens inspiration ökade motivationen rejält och jag bara längtar efter att få köra skiten ur både mig själv och många andra! Frivilliga försökskaniner för personlig träning sökes, gärna för de närmsta två veckorna. Bara hör av sig! Men nu måste jag få min skönhetssömn för imorgon är det work again, lite träning och sedan en fika som lär bli både trevlig men också säkert intressant..
Making progress
skrivet 2011-01-30 klockan 10:37:10
Så smått på bättringsvägen om än jag fortfarande är massa förkyld. Peppar peppar! Igår inhandlades mer vitlök vilket borde göra susen, om inte annat så i förebyggande syfte. Dock inte det enda som inhandlades. Fredagskvällen spenderade jag tillsammans med Jus för att planera och lägga upp hennes matschema för kommande två veckor. Självklart hänger hela familjen på i upplägget, med vissa tillägg förstås. Så igår blev det en tur till ICA MAXI för storhandling. Yes, nu ska hon börja äta igen! Bör kanske tilläggas att hon går xtravaganza och kört på deras soppor en två månader ungefär och nu med skrämmande förtjusning längtar efter mat. Några rätter som jag ser fram emot är helt klart majsplättarna och laxburgaren, något jag själv inte lagat tidigare. Men det gäller ju att vara lite kreativ för att behålla motivation och få bra med variation. Pics och recept kommer med all säkerhet dyka upp här framöver. Så till veckan är det med andra ord fullt ös, även för min del då både testmetodik och grenspecifik träning står på schemat. Men än så länge är det fortfarande söndag och då Jus är iväg och spelar innebandy för att sedan ta yngsta sonen på barnkalas och den äldre tillbringar dagen i sängen med feber är det lugn och ro här i huset och jag kan ägna dagen helt åt plugg. Prio ett på dagens agenda är att få klart rapporten som ska in senast på fredag och sedan kan jag lämna den bakom mig i alla fall.
Bjussar på musiktips i form av kanske det enda pojkband jag någonsin verkligen gillat. Nyligen återförenades dem i sin ursprungsform och släppte albumet Progress med låten The Flood som kickstart.
Väl värt att lyssna till!
Jag checkar av
skrivet 2011-01-28 klockan 15:58:45
Ännu en dag spenderas hemmavid i sällskap av plugg och filmtittande. Tröttheten börjar försvinna men den jäkla förkylningen sitter i. Kanske man ska ge sig på att försöka träna bort skiten i alla fall? Anyway, det går ju inte att sticka under stolen med att man trots allt får en del gjort när man spenderar dagarna som sjukling. Har i kanske ett halvår lite drygt sagt att jag ska säga upp mitt gamla mobilabonnemang som bara står och tickar på 39 kr i månaden utan att användas samt byta ut mitt mobila bredband som förvisso funkat helt ok men som ger mig otroligt dålig uppkoppling för de pengar jag betalar. Sagt och gjort, mobilabonnemanget är nu uppsagt och bredbandet likaså. Nu väntar jag bara på mitt nya som bör dyka upp till veckan. Det vill säga, om posten behagar fungera som den bör. Man betalar dyra pengar för eftersändning när man flyttar, när det i princip skulle vart enklare att själv kontakta de berörda om sin nya adress och på så sätt få posten skickad direkt istället för att snurra runt på postkontoret hundrasjuttio varv innan den får rätt adress och kommer fram. Det är med andra ord inte för intet som det kallas EFTERsändning! Ännu en av anledningarna till varför man längtar efter en permanent adress.
Har annars eventuellt fixat mig en kommande praktikplats idag. Hur upplägget kommer se ut och exakt hur det kommer bli får vänta någon vecka på sig. På torsdag vet jag förhoppningsvis mer. Men fram till dess har jag en del plugg att ta itu med och avsluta och framförallt en minst sagt tålamodsprövande förkylning att bli av med.
Rastlöst förkylningsoffer
skrivet 2011-01-27 klockan 19:15:50
Efter två dagar helt på sofflocket är jag nu också i sync med House, vilken katastrof! Och de två sista avsnitten jag sett sänds med start i nästa vecka och veckan därpå innan jag kan börja hänga med igen. It sucks. Men för att väga upp sorgen tänkte jag börja avverka The Pacific istället som jag missat sånär som på de första två avsnitten. Jag som annars aldrig vart särskilt mycket för tv-serier liksom. Well, något ska man ju fördriva dagarna med när man är ett rastlöst förkylningsoffer som bör ligga nerbäddad. Den som uppfinner ett snabbverkande botemedel mot envisa förkylningar - som inte involverar att gå till farbror doktorn och få medicin - borde få nobelpriset! Jag har ju testat allt från stark mat, vitlök, whisky, röra mig kontra vila, te med honing, glass, etc. Sex dagar senare märker jag ingen förbättring, snarare att tålamodet tryter. Vad mer kan man göra?
C-vitamin, antioxidanter och sprängfylld blåsa
skrivet 2011-01-24 klockan 15:56:37
Idag har jag ömsom legat ömsom suttit fastvuxen i soffan och tagit till alla de varianter av kureringsmetoder. Massa C-vitamin och antioxidanter samt bäljat i mig vätska så pass att jag sprungit på toaletten två gånger i timmen - vilket är sanslöst ofta för min blåsa! Kanske inte jättenyttigt i det långa loppet, men vad gör man!? Jag kan ju inte ligga här och vara sjuk. Imorgon står praktisk träning på schemat och tanken är nog att vi ska öva att instruera den hemuppgift vi fick sist som gick ut på att till detta tillfälle sätta ihop diverse superset, triset och cirkelövningar, vilket jag såklart roat mig med idag efter att tillbringat förmiddagen med att jaga ersättare till mitt jobbpass ikväll. Varför finns det inga gyminstruktörer som vill jobba? Fick till sist tag på en vänlig själ som kunde ställa upp och allt vart frid och fröjd igen. Men jag håller innerligt tummen att jag är arbetsför på onsdag så jag slipper jaga igen.
Tjock-is, blåa knän och tokförkylning
skrivet 2011-01-23 klockan 22:55:44
Så kom helgen och ingenting blev som jag tänkt mig. Fredag kväll hade jag som tänkt en tanke att i alla fall kickboxas efter en hel dag i skolbänken med skadeproblematik, men tji fick jag när jag tagit fel på tid. Blev istället full rulle hemmavid då familjen Quist gästade The Artmarks. Nya tag tog jag på lördagsmorgonen då jag begav mig till gymmet för att jobba några timmar innan jag övertalat Jussi att joina för träning efteråt. Passet blev core-relaterat då jag pusslade ihop några övningar till duktigaste tjejen som nått sitt första mål, -20 kg samma dag. Icke nådig som jag är lider hon nu av grym träningsvärk och känner muskler hon inte visste hon hade. Imorgon ska hon dansa afro, det blir bra, man ska ju känna att man lever. Kan ju inte bli så mycket bättre än så!? Mjo, kanske trots allt. Själv slapp jag träningsvärk, som jag däremot dragits med halva veckan, men istället gick jag och blev tokförkyld samma kväll. Bajs! Med andra ord ingen kickboxning idag och inget jobb, då personal med snorfylld skalle och envisa virus inte är särskilt varmt välkomna på en arbetsplats som min. Så istället åkte jag rutschkana i lekparken och slog knät i den förbannade tjock-isen. Hur kan det ens vara lagligt för ungarna att få vistas i sådan miljö på dagis? Tjock-knät överlevde dock med ett mindre blåmärke och det var ju strålande väder i alla fall.
Böj å tänj å sträck - så där ja'..
skrivet 2011-01-19 klockan 21:56:53
Manuell stretch och rörlighetsträning stod på schemat idag. Närmare bestämt åtta timmars korvstoppning, med viss anatomisk repetition, varvat med praktiska övningar av rörlighetstester och diverse stretchövningar. Vi har klämt och känt, tittat och pekat ut, töjt och dragit. Kul? Absolut! Men trött i både kropp och knopp. Idag kom träningsvärken till sin fulla rätt, men det är ju också precis så det ska va'. Men visst inser man med ens att man saknar dansen.. Imorgon tar jag dock nya tag och bosätter mig på gymmet innan kvällens jobb och kanske jag fångar en eller annan frivillig försökskanin att utföra min tortyr på.
PT-utbildningen har kickat igång och jag njuter av svenska fantastiska idrottsprestationer!
skrivet 2011-01-17 klockan 21:28:56
PT-utbildningen har så änteligen dragit igång! Funktionell träning stod först på schemat där teori varvades med praktiska övningar och coreträning. Dag 1 av 11 är så avklarad och jag avslutar nu kvällen med massa härlig inspiration från våra svenska elitidrottare. Som motivator finns det inte mycket som fungerar bättre - i alla fall inte på mig! - än att överdosera idrottsprestationer, oavsett om det är på TV eller Live. 2010 var året då vi än en gång fick möjligheten att studsa av glädja i TV-soffan när alla våra svenska hjältar en efter en presterad på topp! OS-krönikan som visades runt jul bjöd på ren njutning från fjolårets stora idrottsevenemang och rätta mig om jag har fel, men många där hemma hade nog svårt att inte fälla en tår eller två både under OS när det pågick men även under den timme krönikan sändes. Ikväll är det dags för Idrottsgalan, där några av de allra bästa ska koras. Oavsett vilka som vinner är glädjen alltid densamma, för hur skulle man så inte kunna göra!?
Tiden tickar på
skrivet 2011-01-14 klockan 18:15:15
En månad har gått, julen har passerat liksom nyåret och tre säsonger med
House. Ja när jag väl börjat är det svårt att få stopp. Men så är det ju som så ofta sägs -
ett beroende ersätts alltid av ett annat. Apropå just
house så har jag än en gång bytt adress. Tillbaka hos mina underbara vänner som ställer upp i ur och skur, denna gång dock självvalt, om än tillfälligt - ja det vill säga tills jag hittar något nytt. Så för sjuttioelfte gången får jag be er alla att spetsa öronen efter lediga bostäder till en flyttrött tös - eller är det meningen att jag ska fly landet kanske?
Veckan har annars börjat stressigt med tokmycket plugg och tillbaka på gymmet för jobb. Tänk vad mycket som egentligen hinner hända när man byter vardag för några månader. Vardagen är i ständig förändring trots att vi ofta tycker den står stilla. Jag undrar minst sagt hur den ser ut inför nästa år? Några nyårslöften har jag väl egentligen inte avlagt, men det är massor som ska bli av under årets gång, that's for sure! På måndag drar PT-utbildningen igång och parallellt med denna ska den påbörjade hälsorevisionen färdigställas samtidigt som jag hoppas på att hitta en bra praktikplats så snart som möjligt. Den tredje och sista LIA-perioden (
Lärande i Arbete) drar igång den sista februari och tiden har ju en tendens att flyga iväg nowadays så ett napp de närmaste veckorna vore ju i alla fall på sin plats. Plats önskar jag också på en kurs jag sökt i vår som blir ett steg i avgörandet om vad som ska hända framöver. Men som vanligt, när man är ute i god tid, får man snällt vänta.
Pulsklocka från Suunto står på önskelistan under året 2011.
Lot's to do and nothing to tell
skrivet 2010-12-10 klockan 11:42:28
Nu är det mycket, ja rent av massor, sådär helt plötsligt - och jag saknar lite mina senaste två månaders såkallade semester. Jag gillar förvisso att ha många bollar i luften samtidigt, men jag vill ändå ha någon slags kontroll över det för att det ska kännas ok och just nu går min hjärna på högvarv och allting rör sig så fort så jag inte helt och hållet känner att jag hänger med. Jag längtar efter lite julfrid. Som tur är kommer den redan om en vecka - ska bli skönt! Tills dess betar jag av allt göra efterhand inflikat med ett och annat avsnitt av House som jag nyligt börjat gå igenom från scratch. Jag gillar helt enkelt ironin.
Nästan som juletider i stundande adventstider - med lussebullar såklart
skrivet 2010-11-20 klockan 23:29:51
Som vanligt om helgerna har ugnen gått varm här mest hela dagen. Idag blev det lussebullar inför stundande adventstider. Nytt recept för i år med kesella och vit sirap - visade sig vara makalöst gott! För självklart har jag tjuvsmakat, trots att det är en hel vecka kvar till första advent(!) Men man kan inte baka något så gott och inte få smaka, så enkelt är det bara. Försökte mig även på att göra fransk nougat, det gick inte alls. Exakthet är där A och O, vilket är nästintill hopplöst när termometern lever sitt eget liv. Sen undrar jag om personen som skrivit receptet ens testlagat det själv(!?) För hur i hela himmelens pannkakor ska man kunna göra VIT nougat på ljus sirap?? Well, efter dagens utbrott och svordomar över skiten får jag se om jag ens vågar mig på ett försök till att få det att stämma. Min mor har annars haft produktiv julverkstad hemmavid under hela året så eftermiddagen ägnade jag åt en hel del julklappsinslagning som en riktig liten tomtens hjälpreda. Fattades bara julmusik och en kopp rykande het glögg. Next weekend - då tänder vi första ljuset och myser på riktigt!
Änteligen!
skrivet 2010-11-15 klockan 23:12:49
Så fick hon äntligen sitt pris - min bästaste kusebuse! Motiveringen löd: "Reaktionssnabb, spelteknisk och modig målvakt som spelat bra säsongen igenom. Elva nollor och högst räddningsprocent." Stort grattis, det är du väl värd efter alla dessa år. Nu ser vi alla fram emot VM och nya bravader. Känn ingen press - just have fun! En seg dag förvandlades till en glädjefylld kväll med Fias framgång OCH tack vare den lilla tös som också hon ikväll valde att träda fram i rampljuset. Ett stort grattis till familjelyckan mamma Therese, pappa Robert och lilla Ebba som nu blivit storasyster.
Årets målvakt - Sofia Lundgren, Linköpings FC.
Efterlängtade vinter wonderland
skrivet 2010-11-10 klockan 22:43:22
Så kom årets snökaos. Fast här uppe i norr blir det sällan just kaos trots att snön dansat ner från himlen hela natten och hela dagen lång. Till kvällen var vägarna noggrant plogade och framkomligheten inga problem. Snön har lagt sig packad tack vare någon enstaka plusgrad. Perfekt för snögubbebyggande med andra ord. Kanske jag får bygga en gubbe eller lykta till helgen om jag har tur. Jag har så förbaskat svårt att hålla mig ifrån julmusiken och inhandlat av julmust och glögg. För att inte tala om julbaket! Men jag har lovat mig själv att inte starta fööör tidigt och göra slut på det roliga med en gång. Å andra sidan har jag längtat efter att just kunna starta julpysslandet och uppbyggandet av julstämning bra mycket tidigare än på de sätt de senaste åren tett sig. Och nu när snön har lagt sig känns det allt svårare att hålla sig tillbaka. Sicket dilemma. Well, fortsättning följer en annan dag på detta drama.
Allhelgonahelg och det känns så mycket bättre
skrivet 2010-11-07 klockan 00:58:25
En skön lördag har passerat. Tröttheten efter veckan som gått har lagt sig och huvudet känns klarare. Har tillbringat dagen tillsammans med mor och far inhandlandes födelsedagspresenter och tänt ljus på mormors och morfars grav. Mörkret hade ännu inte hunnit lägga sig över kyrkogården, men trots det så lystes den ändå upp sådär vintrigt mysigt av alla de tända ljus denna eftermiddag. Tänk vad tiden rinner iväg - 3,5 respektive 11 år sedan dessa fantastiska människor lämnade oss. På tok för tidigt - men som i åtminstone mormors fall, på grund av omständigheterna, antagligen var det bästa för henne själv. Jag har i alla fall haft förmånen och lyckan att få växa upp med både mina mor- och farföräldrar, något som långt ifrån är en självklarhet. Så under sådana här dagar tänker jag alltid lite extra på dem. Väl hemma blev det röding till middag och soffmys till det underbart härliga programmet Så mycket bättre på TV4. Jag är no longer ett fan av hippedi hoppedi som jag en gång i tiden var, but you gotta' love Petter! Nu har jag skuttat i jamasen och krupit ner under täcket och tillbringat den senaste timmen åt att surfa utbildningar. Vem vet, det kanske blir en fortsättningen även till nästa höst(?) Ja man kan aldrig veta säkert med den här tossiga tösen.
The challenge - frågor & svar
skrivet 2010-11-06 klockan 02:16:03
Jag utmanar mig själv efter inspiration från Anna som ni kan läsa i föregående inlägg. Men sprider sedan utmaningen vidare och ser fram emot att lära känna er alla lite nämre.
Hur länge har du bloggat?
Sedan mars 2009. Det är knappt två år sedan, så jag ser fram emot att köra den här enkäten i repris om kanske 2-3 år igen. Anyway, jag startade min blogg efter inspiration från underbara Alicia, men precis som Anna, i rent självhjälpssyfte. Hela min verklighet hade då för två månader sedan rasat samman och jag skulle påbörja pusslandet av ett nytt liv. Peace of cake tänker de flesta. Dessvärre kommer ju en olycka sällan ensam. Men jag kämpade på mitt sätt och gör det väl fortfarande till viss del om än känslan idag är över förväntan vad jag trott den skulle vara. Den ger mig numera den adrenalinkick jag behöver emellanåt när det tar emot, och den är obeskrivbar. Nedpräntade ord har alltid fått mig att lättare sätta saker och ting i perspektiv och se mig själv med andra ögon. Så skrivandet, om än många gånger snarare ett rent pladdrande, har i sin tur många gånger fungerat som en lugnande medicin.
Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag hade inte höga förväntningar och tyckte väl att det mesta bara var dravel. Folk som ville synas och höras, som försökte sälja sig själva genom att bräcka varandra i alla dess former och teman. Alternativet utöver temabloggarna var dagboksbloggarna. Jag hade svårt att förstå hur man kunde vilja öppna sig för vem som helst där ute. Dela med sig av så mycket i sitt liv till okända främlingar, men även till dem i sin närhet. Samtidigt har jag alltid tyckt om att skriva, så när jag väl accepterat att jag var körd i botten vart det enklare att börja berätta om saker och ting igen. Inte egentligen om den tid som passerat, utan om så många andra tankar och funderingar. Den ena mindre seriöst allvarlig än den andra.
Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Den första jag förälskade mig i, som jag på egen hand upptäckte, utan tips från andra var Idas blogg. Än idag följer jag hennes bloggande och fascineras över alla dessa likheter oss emellan trots att vi verkar vara totalt olika. Vi skriver långt ifrån om samma saker, men ändå någonstans om liknande. Och vårt spektra innefattar allt. Jag skulle säga att hon är officiell medan jag är inofficiell. Andra skulle säkert inte helt oväntat hävda motsatsen.
Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Jag var inte ute och cyklade trots allt(!)
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Skulle gissa på ca 15-20 st kanske. Till och från.
Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
För att citera Anna: "Det är nog mest dagboksbloggar. Är så sjukt intresserad av folks subjektiva verklighet och tycker att integritet är för pussies och Josef Fritzl."
Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Kanske inte enormt jätteolik, men inte särskilt lik alls. Elsa Billgren - som jag också valt till min Månadens Favorit.
Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Likheter finns hos många, men riktigt lik mig vet jag inte? Det skulle möjligtvis vara Bitterfitta. Vi snubblade över varandra för ca ett och ett halvt år sedan och kom fram till att hon också är en härlig levnadsglad tjej som tyvärr krigat alltför mycket med både sig själv och mycket annat, men som heller aldrig slutat kämpa och lyckats bygga livspusslet på nytt.
Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag vet att de läser den, om än inte slaviskt så med jämna mellanrum. Vad de tycker? Ja vad säger ni?
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Den frågan kan ju ni få svara på. Jag har faktiskt ingen aning, men jag skulle tippa på att det är runt 50/50 där(?) Mest för att jag från dag till dag framstår som rent schizo i mitt bloggande.
Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja det tycker jag nog. Jag kan vara personlig, men utelämnar ganska ofta närmare detaljer.
Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Dagens outfit. That's the past. Det kryper i kroppen bara jag tänker tanken.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Inte särskilt mycket. Vore det för bekräftelsen skulle jag antagligen uppdatera bra mycket oftare och skriva mer detaljerat, känslomässigt, provokativt, osv osv. Jag använder fortfarande bloggen som ett slags dagbok för att helt enkelt skriva av mig och för att uppdatera vänner som jag inte hinner träffa i den utsträckning jag skulle vilja.
Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja, det tror jag absolut. På samma sätt som man också kan lära känna en fiktiv person.
Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nope. Inte ännu i alla fall. Har tyvärr haft dålig tajming och kanske inte heller engagerat mig tillräckligt för att det ska blitt av?
Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Det kan det med all säkerhet. Själv hade jag inte velat ha en blogg ute på nätet idag kopplad till mitt namn och samtidigt google-bar, som jag skrivit i tonåren eller runt 20-strecket(!)
Bloggar du om två år? i så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Absolut. Om jag får bestämma handlar det om mer fritidssysselsättningar, resor, glädjen över att det är måndag och jag får gå till jobbet som jag älskar att bli inspirerad av varje dag samt - såklart! - kärleken vi alla drömmer om.
Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Ofantligt mycket. Det har fungerat som ett utrymme där jag kan släppa alla mina tankar och funderingar fria. Där jag kunnat få säga mitt utan att någon ifrågasatt det. Det har varit min flykt både till och från verkligheten. Och det har framförallt hjälpt mig att se på mig själv med andra ögon.
Vad har bloggläsandet betytt för dig?
En hel del. Varje dag lär jag mig något nytt om någon människa där ute i världen.
