Unfocused
skrivet 2011-02-07 klockan 23:41:22

Vilken dag! Mina hjärnceller går på högvarv medan kroppen skriker efter vila pga explosionsbenägen livmoder. Hur typiskt är det inte på en skala!? Äntligen lite piggelin och då ska man stoppas av annat man inte kan påverka. Fortsätter det såhär blir jag snart bitter på riktigt. Har plugg och annat jag skulle vilja fokusera till 100% på i dagsläget, men som vanligt kommer alltid något annat in och tar upp mina tankar. Jag är så utless på att inte bara få fokusera på det jag vill och faktiskt göra efter som jag planerat. Och vems fel är det egentligen? Jag känner nog mest att jag vill anklaga han där uppe för att alltid sätta en käpp i hjulet på något sätt, hur man än vrider och vänder på det. I dagsläget har jag blitt erbjuden att få hyra en lägenhet i andrahand, dock bara för några månader och det finns inte chans till någon förlängning på just längre sikt. Jag vill ändå hemskt gärna ta erbjudandet och har så sent som idag sagt att jag ska kolla in den på fredag, men samtidigt maler det i tankarna om det trots allt kanske inte är värt det? Hyran är tokhög för en student och jobbar jag inte (vilket jag ju faktiskt inte vet ännu om jag kommer kunna göra under största delen av tiden) blir det inte direkt något över, samtidigt skulle väl dock vardagen bli något mer effektiv än just i dagsläget vilket dessvärre väger tungt. Problemet ligger nog mest i att jag egentligen varken vill ha det som det ser ut nu och inte heller ta erbjudandet, för i slutändan vill jag ju ha något helt annat. Nu säger ni alla att man inte alltid kan få det exakt som man vill, men jag vet inte om det finns någon som är så mycket mer medveten om det än jag just nu heller. Samtidigt måste jag sluta säga ja, och änglas för att uppfattas som kräsen, bara för att på något vis vara folk till lags och slippa känna dåligt samvete när de runt omkring försöker fixa och ordna till mitt bästa. Finns det något värre än att känna någon slags skuld till andra människor? Berörda kommer antagligen påpeka att det måste jag inte alls göra, men dessvärre kommer jag alltid göra det, oavsett vem det handlar om! Vilket antagligen bara är ett tecken på att jag trots allt har någon pusselbit kvar innan bilden syns helt tydligt. Terapi på riktigt kanske? Just en snygg Hälsoutvecklare jag är. Men det här är ju min lilla bubbla där jag måste få lämpa av all eventuell bitterhet för att kunna ladda om and refocus. Så imorgon tar vi väl nya tag igen då - och så får vi se var vi landar i den här djungeln.


namn
kom ihåg mig?

e-post (publiceras ej)


bloggadress


skriv vad du har på hjärtat här ♥