Som vanligt om helgerna har ugnen gått varm här mest hela dagen. Idag blev det lussebullar inför stundande adventstider. Nytt recept för i år med kesella och vit sirap - visade sig vara makalöst gott! För självklart har jag tjuvsmakat, trots att det är en hel vecka kvar till första advent(!) Men man kan inte baka något så gott och inte få smaka, så enkelt är det bara. Försökte mig även på att göra fransk nougat, det gick inte alls. Exakthet är där A och O, vilket är nästintill hopplöst när termometern lever sitt eget liv. Sen undrar jag om personen som skrivit receptet ens testlagat det själv(!?) För hur i hela himmelens pannkakor ska man kunna göra VIT nougat på ljus sirap?? Well, efter dagens utbrott och svordomar över skiten får jag se om jag ens vågar mig på ett försök till att få det att stämma. Min mor har annars haft produktiv julverkstad hemmavid under hela året så eftermiddagen ägnade jag åt en hel del julklappsinslagning som en riktig liten tomtens hjälpreda. Fattades bara julmusik och en kopp rykande het glögg. Next weekend - då tänder vi första ljuset och myser på riktigt!
Så fick hon äntligen sitt pris - min bästaste kusebuse! Motiveringen löd: "Reaktionssnabb, spelteknisk och modig målvakt som spelat bra säsongen igenom. Elva nollor och högst räddningsprocent." Stort grattis, det är du väl värd efter alla dessa år. Nu ser vi alla fram emot VM och nya bravader. Känn ingen press - just have fun! En seg dag förvandlades till en glädjefylld kväll med Fias framgång OCH tack vare den lilla tös som också hon ikväll valde att träda fram i rampljuset. Ett stort grattis till familjelyckan mamma Therese, pappa Robert och lilla Ebba som nu blivit storasyster.
Årets målvakt - Sofia Lundgren, Linköpings FC.
En skön lördag har passerat. Tröttheten efter veckan som gått har lagt sig och huvudet känns klarare. Har tillbringat dagen tillsammans med mor och far inhandlandes födelsedagspresenter och tänt ljus på mormors och morfars grav. Mörkret hade ännu inte hunnit lägga sig över kyrkogården, men trots det så lystes den ändå upp sådär vintrigt mysigt av alla de tända ljus denna eftermiddag. Tänk vad tiden rinner iväg - 3,5 respektive 11 år sedan dessa fantastiska människor lämnade oss. På tok för tidigt - men som i åtminstone mormors fall, på grund av omständigheterna, antagligen var det bästa för henne själv. Jag har i alla fall haft förmånen och lyckan att få växa upp med både mina mor- och farföräldrar, något som långt ifrån är en självklarhet. Så under sådana här dagar tänker jag alltid lite extra på dem. Väl hemma blev det röding till middag och soffmys till det underbart härliga programmet Så mycket bättre på TV4. Jag är no longer ett fan av hippedi hoppedi som jag en gång i tiden var, but you gotta' love Petter! Nu har jag skuttat i jamasen och krupit ner under täcket och tillbringat den senaste timmen åt att surfa utbildningar. Vem vet, det kanske blir en fortsättningen även till nästa höst(?) Ja man kan aldrig veta säkert med den här tossiga tösen.
Jag utmanar mig själv efter inspiration från Anna som ni kan läsa i föregående inlägg. Men sprider sedan utmaningen vidare och ser fram emot att lära känna er alla lite nämre.
Hur länge har du bloggat?
Sedan mars 2009. Det är knappt två år sedan, så jag ser fram emot att köra den här enkäten i repris om kanske 2-3 år igen. Anyway, jag startade min blogg efter inspiration från underbara Alicia, men precis som Anna, i rent självhjälpssyfte. Hela min verklighet hade då för två månader sedan rasat samman och jag skulle påbörja pusslandet av ett nytt liv. Peace of cake tänker de flesta. Dessvärre kommer ju en olycka sällan ensam. Men jag kämpade på mitt sätt och gör det väl fortfarande till viss del om än känslan idag är över förväntan vad jag trott den skulle vara. Den ger mig numera den adrenalinkick jag behöver emellanåt när det tar emot, och den är obeskrivbar. Nedpräntade ord har alltid fått mig att lättare sätta saker och ting i perspektiv och se mig själv med andra ögon. Så skrivandet, om än många gånger snarare ett rent pladdrande, har i sin tur många gånger fungerat som en lugnande medicin.
Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?
Jag hade inte höga förväntningar och tyckte väl att det mesta bara var dravel. Folk som ville synas och höras, som försökte sälja sig själva genom att bräcka varandra i alla dess former och teman. Alternativet utöver temabloggarna var dagboksbloggarna. Jag hade svårt att förstå hur man kunde vilja öppna sig för vem som helst där ute. Dela med sig av så mycket i sitt liv till okända främlingar, men även till dem i sin närhet. Samtidigt har jag alltid tyckt om att skriva, så när jag väl accepterat att jag var körd i botten vart det enklare att börja berätta om saker och ting igen. Inte egentligen om den tid som passerat, utan om så många andra tankar och funderingar. Den ena mindre seriöst allvarlig än den andra.
Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Den första jag förälskade mig i, som jag på egen hand upptäckte, utan tips från andra var Idas blogg. Än idag följer jag hennes bloggande och fascineras över alla dessa likheter oss emellan trots att vi verkar vara totalt olika. Vi skriver långt ifrån om samma saker, men ändå någonstans om liknande. Och vårt spektra innefattar allt. Jag skulle säga att hon är officiell medan jag är inofficiell. Andra skulle säkert inte helt oväntat hävda motsatsen.
Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?
Jag var inte ute och cyklade trots allt(!)
Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?
Skulle gissa på ca 15-20 st kanske. Till och från.
Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?
För att citera Anna: "Det är nog mest dagboksbloggar. Är så sjukt intresserad av folks subjektiva verklighet och tycker att integritet är för pussies och Josef Fritzl."
Nämn en bloggare som verkar vara väldigt, enormt jätteolik dig, vars blogg du tycker om.
Kanske inte enormt jätteolik, men inte särskilt lik alls. Elsa Billgren - som jag också valt till min Månadens Favorit.
Nämn en bloggare som verkar lik dig, vars blogg du tycker om.
Likheter finns hos många, men riktigt lik mig vet jag inte? Det skulle möjligtvis vara Bitterfitta. Vi snubblade över varandra för ca ett och ett halvt år sedan och kom fram till att hon också är en härlig levnadsglad tjej som tyvärr krigat alltför mycket med både sig själv och mycket annat, men som heller aldrig slutat kämpa och lyckats bygga livspusslet på nytt.
Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Jag vet att de läser den, om än inte slaviskt så med jämna mellanrum. Vad de tycker? Ja vad säger ni?
Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Den frågan kan ju ni få svara på. Jag har faktiskt ingen aning, men jag skulle tippa på att det är runt 50/50 där(?) Mest för att jag från dag till dag framstår som rent schizo i mitt bloggande.
Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg?
Ja det tycker jag nog. Jag kan vara personlig, men utelämnar ganska ofta närmare detaljer.
Nämn några saker som du aldrig bloggar om och anledningen till det.
Dagens outfit. That's the past. Det kryper i kroppen bara jag tänker tanken.
I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?
Inte särskilt mycket. Vore det för bekräftelsen skulle jag antagligen uppdatera bra mycket oftare och skriva mer detaljerat, känslomässigt, provokativt, osv osv. Jag använder fortfarande bloggen som ett slags dagbok för att helt enkelt skriva av mig och för att uppdatera vänner som jag inte hinner träffa i den utsträckning jag skulle vilja.
Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Ja, det tror jag absolut. På samma sätt som man också kan lära känna en fiktiv person.
Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Nope. Inte ännu i alla fall. Har tyvärr haft dålig tajming och kanske inte heller engagerat mig tillräckligt för att det ska blitt av?
Kan det vara ”skadligt” att blogga?
Det kan det med all säkerhet. Själv hade jag inte velat ha en blogg ute på nätet idag kopplad till mitt namn och samtidigt google-bar, som jag skrivit i tonåren eller runt 20-strecket(!)
Bloggar du om två år? i så fall: är ditt bloggande annorlunda då?
Absolut. Om jag får bestämma handlar det om mer fritidssysselsättningar, resor, glädjen över att det är måndag och jag får gå till jobbet som jag älskar att bli inspirerad av varje dag samt - såklart! - kärleken vi alla drömmer om.
Vad har bloggskrivandet betytt för dig?
Ofantligt mycket. Det har fungerat som ett utrymme där jag kan släppa alla mina tankar och funderingar fria. Där jag kunnat få säga mitt utan att någon ifrågasatt det. Det har varit min flykt både till och från verkligheten. Och det har framförallt hjälpt mig att se på mig själv med andra ögon.
Vad har bloggläsandet betytt för dig?
En hel del. Varje dag lär jag mig något nytt om någon människa där ute i världen.
Utmaningar är ju något som flippar runt inom bloggvärlden har jag förstått. Utmaningar i form av olika frågeformulär där bloggare svarar på frågor om sig själva och skickar vidare som en utmaning till andra. Allt för att länka varandra och på så vis få reda på lite smått och gott om varandra, men antagligen framförallt för att locka till sig fler besökare. Slå mig på fingrarna om jag har fel men de flesta skriver ju inte
bara dagbok utan
försöker sälja sig själva genom sitt bloggande om ditt eller datt. Något som inte alls behöver vara fel, men som det trots allt finns en mättnadsgräns för vad man orkar hänga med i -
in my opinion. Liksom en annan
Anna, som jag titt som tätt kikar in hos, fascineras jag mer av dem som valt att blogga för att ventilera sig själva och få skriva ned sina tankar och funderingar någonstans där det händelsevis finns någon som snubblar över ens text i cyberspace och som tänker liksom jag. Då jag inte heller ser det som alldeles för intressant för mina tappra läsare - och eventuellt några nya emellanåt - att veta vad jag har för färg på ögonen eller vilket som är mitt favoritplagg eller bästa färg på ögonskuggan, så tyckte jag att
Anna hittat det bästa frågeformuläret. En bloggenkät som helt klart kan ge intressanta svar - för både nya och trogna läsare. Frågorna tänker jag därför sno rakt av precis som hon gjort och jag kommer skicka denna utmaning vidare till er som bloggar.
So do you dare? För att ta del av
mina svar hänvisar jag till kommande inlägg.
Favorit i repris vad gäller den såkallade bloggdesignen med snöflingorna - allt i syfte att skapa mig en vinterkänsla och förhoppningsvis lite julkänsla
innan julafton för en gångs skull. Bakat har jag gjort idag också.
Surprise! Inte egentligen va? För tidigt för julbak tycker vissa(?) och jag får nog hålla med där. Det känns inte riktigt som det är dags för pepparkaks- och lussebullsbak ännu, dessa godingar får allt vänta en vecka eller två. Istället blev det i eftermiddag
kolakakor och
havreformar. Båda funkar till jul, men ingen av dem känns typisk förknippad med högtiden enligt min mening - och då känns det helt ok att ha bakat dem redan nu. Har annars tillbringat kvällen med att klippa tygremsor (
det förbaskade tyget ville verkligen inte rivas!) och påbörjat korg nummer fyra i ordningen. Nedan ser ni den första korgen jag gjorde och häromdagen fick ni ju se
korg nummer två (
nummer tre ser likadan ut). Nummer fem i ordningen kommer förhoppningsvis bli en större variant, det vill säga om jag hittar en lagom stor tygbit jag vill använda. Någon som har ett gammalt fint påslakan eller liknande till övers?
Inte ens när jag inte är helt kry kan jag hålla mig ifrån att baka - jag är hopplös! Efter att min mor påpekat att det doftade smörkola här när de kom hem från jobbet igår (hur nu det kommer sig?) så vart det bara till att på med bagarförklädet och slänga ihop något. Någon smörkola blev det dock inte, lite tidigt för julbak redan - eller? Det snabbaste och enklaste jag kan komma på att göra och som man allt som oftast har ingredienser till hemma är såklart muffins! Så muffins blev det, i blåbärsformat. Funderar på om jag ska slänga ihop någon annan variant idag och kurera mig med? Jag skulle vilja göra någon ny variant som jag inte testat på tidigare, fårgan är bara vad(?) Förslag någon? Vilken smak föredrar ni på era muffins och hur/när äter ni dem? Själv tycker jag de är som godast när de fått ligga ett tag efter de tagits ur ugnen och är på väg att kallna. Har annars ingen favoritsmak, finns alldeles för många sorter att välja mellan som är otroligt mumsiga. Äpple/kanel, kardemumma/kanel, choklad med bitar i, pepparkakskryddade med lingon i, kladdkaka, morot/kardemumma, zucchini/kanel - ja i stort sett kan man ha i vad som helst i sina muffins. Igår kväll såg jag Julie & Julia. En underbar film med Meryl Streep i huvudrollen där hon spelar Julia Child, en amerikansk kvinna som i slutet av 40-talet gick en kockskola i Paris för att kunna undervisa amerikaner i fransk matlagning. Något som slutade i att hon tillsammans med två andra kvinnor gav ut en tegelsten till kokbok vid namn Det goda franska köket. Samtidigt i filmen utspelar sig en annan historia, i nutid, där Julie som älskar att laga mat tar sig an Julias kokbok och bestämmer att under ett års tid laga igenom alla hennes 524 recept. Hon startar en blogg där hon dag för dag berättar om sitt tokiga upptåg vilket i sin tur genererar en hel del möjligheter och öpnnar dörrar för Julies dröm om att bli författare. En härlig film att inspireras av helt enkelt. Så med denna i minnet ska jag nu surfa runt efter lite bakverksinspiration att njuta av resten av dagen. Vad jag hittar på för tokigt lär ni få se i nästa inlägg.
Så blev också jag sådär husmoderlig. Visst har det bakats, lagats mat, malts älgfärs och mycket annat på sistone - men nu har jag även fattat virknålen efter viss inspiration i Amelia. Efter att sett slutresultatet har min åsikt om användningsområdet vidgats så nu planerar jag allt från bröd- och fruktkorgar till korgar för tidningar och kanske också badrumsartiklar. En ny hobby har med andra ord fötts och mitt resultat ni ser på bilden nedan (ca 20 cm i diameter) tar bara några timmar att göra. Med andra ord inget stort tålamodsprövande projekt(!)
Ny vecka, nya tag - det var i alla fall tanken. I måndags var jag till naprapaten igen och nu är det färdigpusslat på ett tag. Kände mig som man kan göra efter ett sådant besök, helt groggy och färdig, men kanske en aning mer än hur jag tidigare känt - och inte helt oväntat vaknade jag igår helt kallsvettig, med en dundrande huvudvärk och tjock i halsen. Något som i sin tur föranledde till att jag stannade hemma nerbäddad i soffan med filmmarathon och ett antal tekoppar med honing. Idag mår jag ungefär detsamma så kör gårdagen i repris och håller tummen för att vara lite piggare imorgon.
