Så smått på bättringsvägen om än jag fortfarande är massa förkyld. Peppar peppar! Igår inhandlades mer vitlök vilket borde göra susen, om inte annat så i förebyggande syfte. Dock inte det enda som inhandlades. Fredagskvällen spenderade jag tillsammans med Jus för att planera och lägga upp hennes matschema för kommande två veckor. Självklart hänger hela familjen på i upplägget, med vissa tillägg förstås. Så igår blev det en tur till ICA MAXI för storhandling. Yes, nu ska hon börja äta igen! Bör kanske tilläggas att hon går xtravaganza och kört på deras soppor en två månader ungefär och nu med skrämmande förtjusning längtar efter mat. Några rätter som jag ser fram emot är helt klart majsplättarna och laxburgaren, något jag själv inte lagat tidigare. Men det gäller ju att vara lite kreativ för att behålla motivation och få bra med variation. Pics och recept kommer med all säkerhet dyka upp här framöver. Så till veckan är det med andra ord fullt ös, även för min del då både testmetodik och grenspecifik träning står på schemat. Men än så länge är det fortfarande söndag och då Jus är iväg och spelar innebandy för att sedan ta yngsta sonen på barnkalas och den äldre tillbringar dagen i sängen med feber är det lugn och ro här i huset och jag kan ägna dagen helt åt plugg. Prio ett på dagens agenda är att få klart rapporten som ska in senast på fredag och sedan kan jag lämna den bakom mig i alla fall.

Ännu en dag spenderas hemmavid i sällskap av plugg och filmtittande. Tröttheten börjar försvinna men den jäkla förkylningen sitter i. Kanske man ska ge sig på att försöka träna bort skiten i alla fall? Anyway, det går ju inte att sticka under stolen med att man trots allt får en del gjort när man spenderar dagarna som sjukling. Har i kanske ett halvår lite drygt sagt att jag ska säga upp mitt gamla mobilabonnemang som bara står och tickar på 39 kr i månaden utan att användas samt byta ut mitt mobila bredband som förvisso funkat helt ok men som ger mig otroligt dålig uppkoppling för de pengar jag betalar. Sagt och gjort, mobilabonnemanget är nu uppsagt och bredbandet likaså. Nu väntar jag bara på mitt nya som bör dyka upp till veckan. Det vill säga, om posten behagar fungera som den bör. Man betalar dyra pengar för eftersändning när man flyttar, när det i princip skulle vart enklare att själv kontakta de berörda om sin nya adress och på så sätt få posten skickad direkt istället för att snurra runt på postkontoret hundrasjuttio varv innan den får rätt adress och kommer fram. Det är med andra ord inte för intet som det kallas EFTERsändning! Ännu en av anledningarna till varför man längtar efter en permanent adress.

Har annars eventuellt fixat mig en kommande praktikplats idag. Hur upplägget kommer se ut och exakt hur det kommer bli får vänta någon vecka på sig. På torsdag vet jag förhoppningsvis mer. Men fram till dess har jag en del plugg att ta itu med och avsluta och framförallt en minst sagt tålamodsprövande förkylning att bli av med.

Efter två dagar helt på sofflocket är jag nu också i sync med House, vilken katastrof! Och de två sista avsnitten jag sett sänds med start i nästa vecka och veckan därpå innan jag kan börja hänga med igen. It sucks. Men för att väga upp sorgen tänkte jag börja avverka The Pacific istället som jag missat sånär som på de första två avsnitten. Jag som annars aldrig vart särskilt mycket för tv-serier liksom. Well, något ska man ju fördriva dagarna med när man är ett rastlöst förkylningsoffer som bör ligga nerbäddad. Den som uppfinner ett snabbverkande botemedel mot envisa förkylningar - som inte involverar att gå till farbror doktorn och få medicin - borde få nobelpriset! Jag har ju testat allt från stark mat, vitlök, whisky, röra mig kontra vila, te med honing, glass, etc. Sex dagar senare märker jag ingen förbättring, snarare att tålamodet tryter. Vad mer kan man göra?

Idag har jag ömsom legat ömsom suttit fastvuxen i soffan och tagit till alla de varianter av kureringsmetoder. Massa C-vitamin och antioxidanter samt bäljat i mig vätska så pass att jag sprungit på toaletten två gånger i timmen - vilket är sanslöst ofta för min blåsa! Kanske inte jättenyttigt i det långa loppet, men vad gör man!? Jag kan ju inte ligga här och vara sjuk. Imorgon står praktisk träning på schemat och tanken är nog att vi ska öva att instruera den hemuppgift vi fick sist som gick ut på att till detta tillfälle sätta ihop diverse superset, triset och cirkelövningar, vilket jag såklart roat mig med idag efter att tillbringat förmiddagen med att jaga ersättare till mitt jobbpass ikväll. Varför finns det inga gyminstruktörer som vill jobba? Fick till sist tag på en vänlig själ som kunde ställa upp och allt vart frid och fröjd igen. Men jag håller innerligt tummen att jag är arbetsför på onsdag så jag slipper jaga igen.

Så kom helgen och ingenting blev som jag tänkt mig. Fredag kväll hade jag som tänkt en tanke att i alla fall kickboxas efter en hel dag i skolbänken med skadeproblematik, men tji fick jag när jag tagit fel på tid. Blev istället full rulle hemmavid då familjen Quist gästade The Artmarks. Nya tag tog jag på lördagsmorgonen då jag begav mig till gymmet för att jobba några timmar innan jag övertalat Jussi att joina för träning efteråt. Passet blev core-relaterat då jag pusslade ihop några övningar till duktigaste tjejen som nått sitt första mål, -20 kg samma dag. Icke nådig som jag är lider hon nu av grym träningsvärk och känner muskler hon inte visste hon hade. Imorgon ska hon dansa afro, det blir bra, man ska ju känna att man lever. Kan ju inte bli så mycket bättre än så!? Mjo, kanske trots allt. Själv slapp jag träningsvärk, som jag däremot dragits med halva veckan, men istället gick jag och blev tokförkyld samma kväll. Bajs! Med andra ord ingen kickboxning idag och inget jobb, då personal med snorfylld skalle och envisa virus inte är särskilt varmt välkomna på en arbetsplats som min. Så istället åkte jag rutschkana i lekparken och slog knät i den förbannade tjock-isen. Hur kan det ens vara lagligt för ungarna att få vistas i sådan miljö på dagis? Tjock-knät överlevde dock med ett mindre blåmärke och det var ju strålande väder i alla fall.

Manuell stretch och rörlighetsträning stod på schemat idag. Närmare bestämt åtta timmars korvstoppning, med viss anatomisk repetition, varvat med praktiska övningar av rörlighetstester och diverse stretchövningar. Vi har klämt och känt, tittat och pekat ut, töjt och dragit. Kul? Absolut! Men trött i både kropp och knopp. Idag kom träningsvärken till sin fulla rätt, men det är ju också precis så det ska va'. Men visst inser man med ens att man saknar dansen.. Imorgon tar jag dock nya tag och bosätter mig på gymmet innan kvällens jobb och kanske jag fångar en eller annan frivillig försökskanin att utföra min tortyr på.

PT-utbildningen har så änteligen dragit igång! Funktionell träning stod först på schemat där teori varvades med praktiska övningar och coreträning. Dag 1 av 11 är så avklarad och jag avslutar nu kvällen med massa härlig inspiration från våra svenska elitidrottare. Som motivator finns det inte mycket som fungerar bättre - i alla fall inte på mig! - än att överdosera idrottsprestationer, oavsett om det är på TV eller Live. 2010 var året då vi än en gång fick möjligheten att studsa av glädja i TV-soffan när alla våra svenska hjältar en efter en presterad på topp! OS-krönikan som visades runt jul bjöd på ren njutning från fjolårets stora idrottsevenemang och rätta mig om jag har fel, men många där hemma hade nog svårt att inte fälla en tår eller två både under OS när det pågick men även under den timme krönikan sändes. Ikväll är det dags för Idrottsgalan, där några av de allra bästa ska koras. Oavsett vilka som vinner är glädjen alltid densamma, för hur skulle man så inte kunna göra!?

En månad har gått, julen har passerat liksom nyåret och tre säsonger med House. Ja när jag väl börjat är det svårt att få stopp. Men så är det ju som så ofta sägs - ett beroende ersätts alltid av ett annat. Apropå just house så har jag än en gång bytt adress. Tillbaka hos mina underbara vänner som ställer upp i ur och skur, denna gång dock självvalt, om än tillfälligt - ja det vill säga tills jag hittar något nytt. Så för sjuttioelfte gången får jag be er alla att spetsa öronen efter lediga bostäder till en flyttrött tös - eller är det meningen att jag ska fly landet kanske?
Veckan har annars börjat stressigt med tokmycket plugg och tillbaka på gymmet för jobb. Tänk vad mycket som egentligen hinner hända när man byter vardag för några månader. Vardagen är i ständig förändring trots att vi ofta tycker den står stilla. Jag undrar minst sagt hur den ser ut inför nästa år? Några nyårslöften har jag väl egentligen inte avlagt, men det är massor som ska bli av under årets gång, that's for sure! På måndag drar PT-utbildningen igång och parallellt med denna ska den påbörjade hälsorevisionen färdigställas samtidigt som jag hoppas på att hitta en bra praktikplats så snart som möjligt. Den tredje och sista LIA-perioden (Lärande i Arbete) drar igång den sista februari och tiden har ju en tendens att flyga iväg nowadays så ett napp de närmaste veckorna vore ju i alla fall på sin plats. Plats önskar jag också på en kurs jag sökt i vår som blir ett steg i avgörandet om vad som ska hända framöver. Men som vanligt, när man är ute i god tid, får man snällt vänta.