Så var det första advent. Första advent. Tiden har rusat iväg och som vanligt (de senaste åren) känner jag ingen julstämning. Det känns trist, om än jag inte tar det lika hårt som när jag var yngre. Minns den första julafton vi skulle fira hemma, då var jag 15(!) men låg ändå på sängen och grät för att det inte kändes som jag ville det skulle göra, med andra ord som jag var van att det kändes på julafton. Jag är uppvuxen med fasta traditioner kring alla högtider och att rubba på dessa kändes som att världen skulle rasa samman. Julafton har alltid firats hos farmor och farfar med undantag för något enstaka år när jag var väldigt liten som jag inte heller minns. Med åren har jag dock förlikats med tanken på en jul hemma och när farfar numera inte heller längre är i livet och med oss skulle julafton ändå inte bli densamma där. Jag älskar förändringar och hatar att snurra runt i samma spår, men när det kommer till julen och traditionerna kring denna har jag inte varit lika pigg på förändringar. Kanske för att jag känner att jag alltid haft den där sagojulen som jag vet så många drömmer om. Fick tidigare i veckan höra om en klasskamrats julfiranden med familjen där bråk och tråkigheter alltid stått i centrum och jag blev än en gång påmind om hur mycket jag ändå älskar min relation till mina föräldrar och syskon trots att jag emellanåt skulle önska att den var ännu bättre. Första advent var tidigare alltid lika med skyltsöndag och därmed också första dagen vi drack glögg och inhandlade marsipangrisar som vi tryckte i oss tillsammans med lussebullar och pepparkakor. Numera går skyltsöndagen av stapeln redan i mitten av november och första advent-vädret går inte att jämföra med den kritvita knastrande snö som infann sig denna dag för 20 år sedan. Jag saknar min barndoms jular, det gör jag helt klart. Samtidigt längtar jag efter att få skapa nya och egna traditioner kring den högtid jag älskar mest av allt. Idag, under första advent 2009 sitter jag med dator och skolböcker i soffan och väntar på att få flytta in i min lägenhet. Jag bor med andra ord fortfarande i resväskan. Jag har inte bakat några lussebullar och har heller ingen marsipangris att smaska på. Utanför är himlen tråkigt grå med regn i luften samtidigt som dimman ligger tät. Långt ifrån hur drömmen om första advent ser ut. Trots detta är jag gladare än någonsin och det mesta med livet känns rätt fantastiskt! Jag tänker fortsätta eftermiddagen med att njuta av tystnaden och lite lugn och ro (då la familia här är away hela dagen). Jag ska värma glögg och mumsa pepparkakor med blåmögelost (underbart gott!) och göra ett tappert försök att öka på julstämningen med en mysig julfilm. Nästa helg betar jag nog av julmarknad med ännu mera glögg och helgen därpå firar jag Lucia, förhoppningsvis med lussebullar. Helgen därefter är julstämningen ett faktum då det bär av till de Norrländska vidderna med förhoppning om ännu en vit jul!

Well I've been running from something
Twenty years in my car
Down a road that's leading me nowhere
Yeah we drive through the farmland
No one knows where we're from
Could I kiss you and make you a queen?
Or something in between

Do you want to see it?
The place where I was free?
Cause in my mind I need it
But you're nowhere near to me

Move to New York City
Take your woman by the hand
Leave her there with your things on the doorstep
And there's no way around it
Could this be our last dance?
Just fall asleep with the TV darling
I'll be back again

Do you want to see it?
The place where I am free?
Cause in my mind I've been there
And there's no one here but me

In the morning it'll find you
Let the light shine away
Down a road that's leading me nowhere
And there's no way around it
Could this be our last dance?
Just fall asleep with the TV darling
I'll be back again

I'll be back again


by Augustana

..allra helst inte i dessa svinflunsa-tider! Fick ont i hjärtat när jag såg lille Nasse petas ut med en pinne på det där sättet. Det trodde jag inte om Puh och de andra i gänget från Sjumilaskogen(!?)

När jag numera spenderar två timmar per dag bland alla andra pendeltågstrash på väg till och från skolan snappar jag ju upp ett och annat som sägs. Denna eftermiddag fick jag äran att ofrivilligt höra en tjej i 20-års åldern berätta för sin pojkvän att hon blitt anklagad av sin kompis för att ha strulat med dennes pojkvän(!) Något kompisen ifråga grundade på att pojkvännen numera åkt på en riktig förkylning vilket tjejen ifråga tydligen skulle smittat honom med(!?) Då tjejen (som berättade storyn) kontrade med att han kunde fått förkylningen hur som helst, inte bara från henne för att hon var sjuk och att vi dessutom befinner oss i galna influensatider försvarar kompisen det med att - Han kan ju inte bli förkyld i Stockholm! Han har ju faktiskt bott i Norrland nästan hela sitt liv! Behöver jag ens tala om att jag hade svårt att hålla mig för skratt!? Skulle någon, kompis eller ej, slänga ur sig en sådan sak skulle jag antagligen ligga dubbelvikt. Vart är världen på väg egentligen när vi inte har mer vett i skallen än vi tror att alla som är vana vid norra breddgrader inte kan bli förkylda vid svalare klimat? Att klimatet idag inte skiljer sig väsentligt mellan norra och södra Sverige längre är en annan femma. Jag har i alla fall insett att det kan vara rätt underhållande att skippa iPoden på tåget ibland.

You make yourself a prisoner of me
You blind yourself so you don't have to see
You turn your life to a power above
You make yourself a hostage of love

You turn from me, you turn from the strain
Devote yourself to the power again
Distance yourself from all that we avowed
You broke those rules, your my hostage now

I am a sinner
And I am a saint
I am a devil
I am a ghost at the wake
I feed the swell and pull
Of your tears as they break
I am the limit of
The load you can take

You are the pulley
And I am the winch
I am salvation
Am your herald of sin
I take you beyond
Your limits of trust
Ransom yourself
Hostage of love

You say you have been born again
Since you slept there in that liar's den
You cannot be saved
You gave your innocence away

I've turned my cheek
And I've suffered the blow
The truth of my story
Is widely unknown
Words of derision I have
Swallowed with a smile
For telling my story
I have been crucified

Now like a madman
I give my laurels to you
Like a hero
Forsake my trophies for you
Though a deciple of this devil
That is in our blood
Am I not also
Your hostage of love?

You say you have been born again
Since you slept there in that liar's den,
You cannot return 
Until your innocence is earned
And you say you've got to live alone
Though it hurts, you'll make it on your own

You cannot be saved
You gave your innocence away

You will remain a hostage of love

Hostage of love, hostage of love..



by Razorlight

Do you remember when we were just kids
And cardboard boxes took us miles from what we would miss
Schoolyard conversations taken to heart
And laughter took the place of everything we knew we were not

I wanna break every clock
The hands of time could never move again
We could stay in this moment (stay in this moment)
For the rest of our lives
Is it over now, hey, is it over now

I wanna be your last, first kiss
That you'll ever have
I wanna be your last, first kiss

Amazing how life turns out the way that it does
We end up hurting the worst, the only ones we really love

I wanna break every clock
The hands of time could never move again
We could stay in this moment (stay in this moment)
For the rest of our lives
Is it over now hey, hey, is it over now

I wanna be your last, first kiss
That you'll ever have
I wanna be your last, first kiss

Is it over now hey, hey, is it over now
Is it over now hey, hey, it's not over now

I wanna be your last, first kiss
That you'll ever have (that you'll ever have)
I wanna be your last, first love (that you'll ever have)
Till you're lying here beside me with arms and eyes open wide
I wanna be your last, first kiss for all time..


by Anberlin

If I ever leave this world alive
Well thank you
For the things you did in me life

If I ever leave this world alive
I'll come back down and sit beside your feet tonight

Wherever I am you'll always be
More than just a memory
If I ever leave this world alive

If I ever leave this world alive
I'll take on all the sadness that I left behind

If I ever leave this world alive
The madness that you feel resumes upside

So when a word don't share a tear
I'll be here when it all gets weird

If I ever leave this world alive

So when it don't just call my name
Just before you go insane

If I ever leave this world

And I mean ever leave this world

But if I ever leave this world alive

She says

I'm ok

I'm alright

Though you have gone
From my life
You said that it would
Now everything should
Be alright

She says I'm ok
I'm alright
Though you have gone
From my life
You said that it would
Now everything should
Be alright

Yeah it should be alright..



by Flogging Molly ♥

Antagligen bästa biodejten sedan Transformers visades sommaren 2007! Låter kanske underligt, men det är inte alltid man får den där ultimata biokänslan trots att jag är ett stort moviefan och älskar bio mer än mycket annat(!) Var i alla fall otroligt länge sedan jag skrattade så mycket en biokväll som jag gjort under denna och jag känner att lyckoruset så smått börjar infinna sig igen efter att ha legat begravt ett tag. Tack för en toppendag och biokväll honeybun!

Helt fucked-up och galet rolig film som rekommenderas varmt.

Fick ett mail häromdagen av min kära mor, som jag kanske ska nämna jobbar på Infektionskliniken (dit man bl a kan gå för att bli vaccinerad). Det är snarare regel än undantag att hon skickar alla dessa kedjebrev vidare som hennes kollegor och bekanta skickar henne. Antagligen lika vanligt som det är att dessa typer av historier cirkulerar runt bland just sjukvårdspersonal och landstingsanställda. Denna tyckte jag dock var rätt skön (till skillnad från en del andra) och när jag tänker efter brukar jag nog oftast tycka att historier om gamla människor är sköna. Jag fick mig i alla ett gott skratt som jag tänkte försöka förmedla vidare i den här annars smått dystra månaden med sådana hysteriska influensatider.

Miss Beatrice, kyrkans  organist var i 80-års åldern och hade aldrig varit gift. Hon var beundrad för sitt rara och omtänksamma sätt mot alla. En eftermiddag kom pastorn och besökte henne och hon visade in honom in i sitt pikanta vardagsrum. Hon bad honom sitta ned medan hon lagade en kopp te. När han satt där vänd mot hennes Hammondorgel, noterade den unge pastorn en söt glasskål stående högst upp. Skålen var fylld med vatten och i vattnet flöt, av alla saker, en kondom! När hon kom tillbaka med te och scones började de prata. Pastorn försökte dölja sin nyfikenhet om skålen med vatten och det underliga flytetyget, men till sist tog nyfikenheten överhand och han frågade.. - Miss Beatrice, jag undrar om du vill berätta för mig om den där? pekande på skålen. - Oh ja, svarade hon, är den inte underbar!? Jag gick genom parken för några månader sen och hittade ett litet paket på backen. När jag frågade vad det var sa de att jag skulle placera den på "the organ" och hålla den våt så skulle den förebygga spridning av sjukdomar. Och vet du vad, jag har inte varit förkyld  på hela vintern!


Tänk på den du och strunta i allt vad som heter handsprit och vaccin!

What do you think? Är det dags att börja skriva någorlunda vettigt och intressant igen? Jag skulle bra gärna vilja i alla fall. Känna att jag har något jag vill dela med mig av igen, oavsett om det är allvarliga seriösa saker eller bara töntiga skämt från min knasiga vardag. Jag har haft otroligt svårt att koncentrera mig eller ja fokusera på det jag verkligen vill fokusera på här och nu på sistone och det suger, big time(!) Jag irriterar mig själv något fruktansvärt när jag inte bara kan samla tankarna och plocka ut det jag vill plocka ut. Det mesta snurrar fortfarande som den värsta karusell och jag blir galen flera gånger om. Ser dock fram emot att få sammanfatta det gångna året om drygt en månad. Shit! Det är sjukt vilka vändningar livet kan ta på så kort tid. Jag håller stenhårt fast vid att 2010 ska bli mitt år på alla sätt och vis och jag har redan nya planer att pränta ner i agendan. Det kommer bli f*cking awesome! Ursäkta språket, jag är hopplös när det kommer till gott ordförråd..men det här är ju faktiskt också helt my own spot där jag får säga och göra precis som jag vill. Skulle dock vart intressant att få höra vad ni tyckt mest om att läsa respektive minst under den tid som gått och vad ni önskar få ta mer del av i framtiden? So just hit me! Hos mig är aldrig kommentarsfältet låst.

Jag har slutat sova. Inte medvetet, men hur trött och slut jag än är så kan jag lika förbannat inte sova(!) Det känns som jag vart vaken dygnet runt 2 månader i sträck nu. Det hade förklarat saken om jag sov under dagarna eller eftermiddagarna alternativt hade sovmorgon var och vareviga dag, men så är ju inte fallet. Jag kan bara inte sova! Har testat allt från att räkna små skuttande Lambi-bään till att dricka varm äcklig mjölk innan läggdags (vem faan kom på att det skulle vara bra liksom!?) men ingenting fungerar. Mental träning och avslappning får jag så det räcker och blir över av i skolan för tillfället så det är jag inte heller särskilt pigg på att praktisera innan sänggående också(!) Too much in mind är väl den vanligast förekommande förklaringen till sömnlöshet, men jag vette sjutton vad det skulle bestå av för tillfället, mer än ett gäng i-landsproblem som varenda jäkla svensk bär omkring på i november månad!? Sleepingpills up next maybe? Får jag inte duna inatt så trotsar jag det kraxande som ska föreställa en kvarliggande hosta och går till gymmet och kör skiten ur mig imorgon. The sleeplessness is killing me.. 

Är fullständigt utpumpad från topp till tå! Har sedan i onsdags spenderat dagarna i mitt nya kråkbo som håller på att fövandlas till ett slott. Ok jag överdriver en aning, men det är inte långt ifrån sanningen as a matter of fact. Hoppas på att kunna bo där från och med nästa vecka i alla fall, beroende på hur vissa saker löser sig eller ej. Mina älskade föräldrar är de bästa som existerar på denna planet och jag hoppas att de får sova gottis inatt efter en intensiv renoveringshelg med allt vad det innebär och när de ikväll kört 67 mil i snöblandat regn(?) om jag förstod mamsens kryptiska sms rätt. Själv hoppas jag på att få slockna med ens jag lägger huvudet på kudden, är absolutely exhausted och helt sjukt törstig(!) Massage efterlyses!

Det är onekligen svårt att inte bry sig när man faktiskt bryr sig. Have you ever tried? I have. Det funkar inget vidare. Samtidigt som jag förespråkar att man inte bör lägga vare sig tid eller energi på sådant som man ändå inte kan påverka så blir jag helt sjukt frustrerad när jag ser en lösning i problemet som inte tas emot med öppna armar i ren korkad åsne-envisa. Jag ger dock aldrig upp när jag tror på något till fullo, inte förrän jag blir ombedd att göra så. Det är få gånger detta inträffat. Egentligen bara en gång och det tog emot like hell att acceptera och bara ge upp den gången, det känner ni ju till. Just nu är jag bara trött, och med trött menas sömnig och för en gångs skull ingenting annat.

My god what a fucking day.. Lyckas på något märkligt vänster alltid hamna i situationer där jag blir beskylld för saker och ting jag faktiskt inte har med att göra, en del mindre allvarliga än andra, men same shit anyways. Dagens händelse har jag faktiskt aldrig tidigare varit med om någonsin (jäkla tur är väl det!), kanske just för att det inte stämmer överens med några av mina moralkakor alls(!?) Inget jag hänger i julgran och mår dåligt över förvisso, men det kom liksom från ingenstans om än kanske inte alltför överraskande ändå, och sedan är jag inte mer än människa trots allt. Är inte helt i avsaknad av förståelse och empati, snarare tvärtom. Ibland till och med för ofta för mitt eget bästa. Who knows? Med den smärre chocken kom dessvärre även migränen (om den inte enbart berodde på den mentala träning vi avslutade dagen med i form av att ligga på filtar på klasssrumsgolvet a la dagisbarn vid vilostund!?) som resulterade i att stupa-i-säng med en gång jag kom innanför dörren. Ibland vill man liksom bara hugga av huvudet och lägga det åt sidan ett tag. Det känner ni väl igen? Jag älskar mina gosegrisar för allt i världen, men det ska bli jäkligt skönt att få flytta in i mitt eget lilla kråkbo till helgen och någonstans känner nog de samma sak. Om någon däremot känner till en kurs i hur man lär sig sova, just give me a call! På sistone har det inte riktigt fungerat alls för mig trots att jag inte vill annat än att få SOVA(!)

Nytvättat hår är bland det bästa som finns, allra helst med en doft av persika. Det händer så mycket runt omkring mig på alla plan nu att mina stackars hjärnceller inte riktigt hänger med. Bloggandet har helt klart blivit lidande vilket jag motvilligt ska erkänna känns en aning trist. Men jag känner mig så snurrig och virrig i dagsläget samtidigt som jag är helt upprymd så jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen(!?) Bostadsdilemmat har ju som sagt äntligen löst sig och jag har både skrivit kontrakt och fått nycklar. Flytten blir av till helgen efter en viss uppfräschning av bl a väggar och tak. Känns helt underbart skönt! Måste bara fixa klart med elleverantör och lite sådana tråkiga måsten innan jag äntligen kan släppa fokuset på allt vad som heter bostadsletande och dessutom (förhoppningsvis) få sova om nätterna(!) Skolan är annars i full gång och idag har det tragglats anatomi i 9 timmar(!) sjukt roligt och intressant, men jag behöver nog inte ens försöka föklara hur proppfull min skalle är av all ny info. Jag trivs dock som fisken i vattnet och ser varje dag fram emot vad som komma skall. Min lyckospiral fortsätter onekligen uppåt och den härliga känslan är obeskrivbar! Snart är jag helt back on track på alla plan som existerar och jag önskar innerligt att jag kommer få dela det kapitel som nu tar sin början med just dig! Vill att min tillvaro ska fortsätta förvandlas och bli allt mer rosaskimrande, so please stay..

Jag har blitt med lägenhet! Yeeejj! Efter många om och men börjar jag se allt mer ljus i tunneln. Nu borde jag kanske inte dansa segerdans riktigt ännu eftersom det inte blir helt klart förrän på fredag, men damn vad det känns skönt. Finally! Finns nog inga ord som kommer kunna beskriva mina känslor när nästkommande år tar sin början. Nästan too good to be true.. Får återkomma med mer info och detaljer längre fram vad gäller lägenheten och flytten. Idag har vi spelat skurmoppshockey i skolan, inomhus(!) Innan hockeyn ritade vi av varandra, alla 25 klasskamrater, detta utan att kika på pappret under tiden. Skratten blev många vid redovisningen av våra konstverk. Det bästa med hela dagen var nog inledningen då vi alla fick massage! Ja det är sjukt ansträngande att plugga(!) Efter enbart två och en halv vecka kan jag redan rekommendera denna utbildning. Några argument emot? Didn't think so.

Back to school med snorig clownnäsa och sönderhostade lungor. Jag har vart saknad! Är uppriktigt överrumplad, och det värmer faktiskt i hjärtat lite trots allt. Varför skolan inte vart the same förra veckan utan Anna Galenpanna vette sjutton(!?) Så om någon av mina kära klasskamrater snubblat in på min blogg kanske ni kan förklara lite närmre? Alltid lika intressant att få höra vad man gör för avtryck och avstamp i andra människors tillvaro. Fiskar inte efter bekräftelse, se det mer som en statistisk marknadsundersökning inför kommande eventuella projekt. Möttes annars av en skylt fasttejpad på en stol i skolan idag som sa - inga SKOR tillåtna i klassrummet idag! Jäkla tur jag kasserat de gamla slitna och håliga grådassiga sockorna (som en gång varit vita!) och istället pimpat mig med nya röd- och vitrandiga Hello Kitty-strumpor denna morgon(!) Som att någon skulle orka bry sig. Borden var för övrigt bortplockade och stolarna stod samlade i en ring. På whiteboardtavlan stod det - Jocke :) Dramapedagog. Halva klassen fick mindre panik innan vi ens informerats om vad som stod på schemat denna tisdag. Själv såg jag fram emot att slippa sitta med näsan drippelidroppandes i en bok hela dagen. Detta varade fram till att jag förstod att vi skulle behöva vara rätt aktiva rent fysiskt och inte bara babbla en massa, utan också ta på varandra resten av dagen. Jag är inte den som har problem med fysisk närhet och att krama om människor, inte ens de jag inte känner särskilt väl. Däremot har jag en hel del emot att göra detta när jag känner mig som en vandrande pestsmittohärd(!) som inte kan öppna käften utan att låta som en kraxande kråka som försöker sig på Whitney's I will always love you. Men att sitta vid sidan av och beskåda spektaklet i 4-5 timmar kändes inte som ett alternativ för min del, så jag lallade vackert med om än jag emellanåt ville hosta upp ena lungan och lite av inälvorna också. Dagen rusade snabbt förbi och ikväll har jag kikat på alla miljarder anteckningar Louise vart supergo att kopiera åt mig. Visst missar man en del på en vecka, men som tur är, inget jag inte snabbt tar igen denna veckan. Den provisoriska sängen väntar dock nu, för imorgon blir det mer kramgoa övningar att tampas med för oss Hälsoutvecklare vid Yrkesakademin.

No school today. Åter igen en mardrömsnatt. God damn vad jag är trött och less på den här skiten nu. Spenderar ännu en dag på sofflocket, idag i Astrid Lindgrens värld inväntande some phonecalls samtidigt som tvättmaskinen och tumlaren kommer få jobba till sena kvällen. För övrigt har jag denna morgon kunnat konstatera ett och annat om vissa människor i min närhet, utan att nämna någon vid namn. Det fascinerar mig fortfarande hur nära man faktiskt kan komma en människa på väldigt kort tid. Hur mycket man kan veta om någon utan att känna till särskilt mycket om personen ifråga. Fler än en gång har dessa iakttagelser långt i efterhand visat sig exakt som jag befarat eller antagit. Spooky? Näe, bara ren psykologi anser jag. Jag trotsar ändå detta gång på gång då jag tror starkt på att förändring oftast bara gör en gott i slutändan. Hur upp-fuckad kommer jag inte vara efter kommande 2 år när jag redan idag resonerar som jag gör(!?) frågar ni er antagligen.. Förmodligen inte mycket mer än jag redan är och varit sedan långt tidigare. Jag är en drömmande realist som tror att allt är möjligt så länge man har viljan och står på stadiga ben. I min värld finns helt enkelt inget som heter att gräset är grönare på andra sidan.

Förkylningen och kraxandet håller i sig och för resten av familjen har skiten eskalerat under helgen. Det är tur att man är van att klara sig på väldigt lite sömn annars hade jag säkerligen vart död vid det här laget. Många timmar sussande per natt blir det i dagsläget inte för en lättväckt stackare (as in ME!) pga allas kraxande och snörvlande. Helgen har därmed, till skillnad från många andras, inte spenderats iklädd Halloween-kostym knackandes dörr för snask eller drickandes läskigt gröna och blå drinkar ur bålskål med kolsyreis på någon urspårande fest. Helgen har istället spenderats hemmavid, nerbäddad i soffan med film, film och åter film, en aning snask och mängder med te och honing. The Proposal och Bedtime Stories var två mysiga rullar vi hann avverka under lördagskvällen. Och nej, jag ser inte skräckisar, i alla fall inte utan kramvänligt tryggt sällskap som dessutom står ut att beskydda mig hela natten igenom och två veckor framåt. Bakomliggande story - nightmares! Imorgon blir det skola igen, med eller utan förkylning och explosionsbenägna lungor. SAFE-kursen drar igång och det ska helt klart bli superkul. Känner att min entusiasm för utbildningen har fått ligga en aning i skymundan på sistone trots att jag egentligen är hur exalterad som helst över detta(!) Men den tillfälliga boendesituationen tar i dagsläget över tankeverksamheten och påverkar mer än man kanske kan tycka den bör göra. Kan ju dock lugna lite och berätta att den nu ser bra mycket ljusare ut än tidigare i veckan. Helt plötsligt haglar erbjudanden in! Njae, ok..kanske inte riktigt som jag helst önskat, men denna söndagskvällen sitter jag med åtminstone 4 olika alternativ varav 3 for sure, om jag själv vill. Men självklart vill jag ha det 4e alternativet(!) Jag får hålla mig till tåls fram till imorgon då jag (och även alla ni) förhoppningsvis får ett definitivt besked om detta. Lagom till att Djävulen bär Prada avslutas på TV4 nu greppar jag tandborsten och skuttar i jamasen så kanske (men bara kanske!) jag slipper vara helt zombie imorgon.