Så kom helgen och ingenting blev som jag tänkt mig. Fredag kväll hade jag som tänkt en tanke att i alla fall kickboxas efter en hel dag i skolbänken med skadeproblematik, men tji fick jag när jag tagit fel på tid. Blev istället full rulle hemmavid då familjen Quist gästade The Artmarks. Nya tag tog jag på lördagsmorgonen då jag begav mig till gymmet för att jobba några timmar innan jag övertalat Jussi att joina för träning efteråt. Passet blev core-relaterat då jag pusslade ihop några övningar till duktigaste tjejen som nått sitt första mål, -20 kg samma dag. Icke nådig som jag är lider hon nu av grym träningsvärk och känner muskler hon inte visste hon hade. Imorgon ska hon dansa afro, det blir bra, man ska ju känna att man lever. Kan ju inte bli så mycket bättre än så!? Mjo, kanske trots allt. Själv slapp jag träningsvärk, som jag däremot dragits med halva veckan, men istället gick jag och blev tokförkyld samma kväll. Bajs! Med andra ord ingen kickboxning idag och inget jobb, då personal med snorfylld skalle och envisa virus inte är särskilt varmt välkomna på en arbetsplats som min. Så istället åkte jag rutschkana i lekparken och slog knät i den förbannade tjock-isen. Hur kan det ens vara lagligt för ungarna att få vistas i sådan miljö på dagis? Tjock-knät överlevde dock med ett mindre blåmärke och det var ju strålande väder i alla fall.