Fick precis veta att min praktikplats jag var på i höstas, idag försattes i konkurs. Ja ni läste rätt. Konkurs. Så mycket för mitt toppbetyg jag fick därifrån. Känns ju en aning märkligt att använda en arbetsplats försatt i konkurs som referens vid eventuella framtida jobbsök(!?) Självklart tycker jag synd om de anställda som nu blir utan jobb, men mina tankar gick nästan med en gång till de aktiva medlemmarna som är mitt i en jätteprocess i sina liv och nu kastas ut i ingenstans. Engagerad som jag alltid blir i allt jag tar mig för vill jag ju självklart bara hoppa in och rädda alla. Dessvärre ser ju verkligheten annorlunda ut, den praxisen fungerar inte i verkliga livet. Det är liksom bara att gilla läget för min del och hålla tummarna för att det löser sig på bästa sätt för alla inblandade. Men självklart känns det lite vemodigt trots allt.

För övrigt tackade jag idag nej till erbjudandet om lägenheten. Kändes sådär, men trots allt rätt. Nu vill jag bara fokusera på de kommande tio dagarna och få dessa avklarade så kan jag pusta ut ordentligt för att sedan njuta i 12 hela veckor av massa skoj och nya utmaningar och förmodligen också få både tid och ork att engagera mig en aning mer även i bostadsletandet.