Om en kärleksrelations tre olika faser
skrivet 2009-09-15 klockan 12:45:02

När vi ändå är igång och ältar kärlek, ickekärlek, trasade förhållanden och allt som hör där till känner jag att jag bara måste slänga in något jag läste hos Emma igår. Hon hade häromdagen läst en text som handlade om hur man kan se på en kärleksrelation i tre steg och förklarade det såhär; I den första fasen kommer passionen, förälskelsen, pirret och allt det där. När det har lagt sig går man in i fas två, där börjar man irritera sig och störa sig på sin partners beteende, blir arg när den andre kritiserar och kommenterar. Det är i den här fasen som vi är som mest känsliga. Och det är oftast här som förhållanden kraschar. Enligt psykologen som skrivit texten handlar fas två om att möta sorg och smärta vi upplevt i vår barndom. Vår partner tvingar oss alltså att konfrontera detta (ofta helt omedvetet) vare sig vi vill eller inte.  Klarar vi av steg två kommer vi att gå in i det tredje steget, nyförälskelsen. Liksom Emma undrar även jag hur många som tar sig igenom steg två och faktiskt lever happily ever after(?) Jag vet hur det är att kämpa, att försöka ta sig vidare från just det här steget, och jag vet också att det inte spelar någon roll hur mycket man än kämpar om man inte gör det tillsammans. Att kämpa på varsitt håll och försöka få ihop något som rör båda parter är dömt att misslyckas. Kommunikation är väl där själva nyckeln anser jag. Kan man inte kommunicera, ja då kan man nog lika gärna gå skilda vägar. Undrar vart du hittat denna texten tjejen och vilken psykolog som skrivit den? Vet åtminstone en person som definitivt skulle behöva läsa den(!)








Länka till inlägget | Livet i allmänhet      Follow missupsidedown

Bitterfitta skrev 2009-09-17 @ 21:01:44

Haha jag blir så smickrad när du citerer mig :)

jag hittade faktiskt texten i en gammal psykologitidning hos min gynekolog (!) men har tyvärr ingen aning om vem som har skrivit det... :/

Jag tyckte iaf också att det var kul att läsa om de där faserna för det känns som att det verkligen stämmer. Vi är DEFINITIVT inne i fas två, jag stör på fan alt min sambo gör snart och det känns för jävligt. Idag skickade jag iväg ett sms om att han hade gett fan i att diska och så kommer jag på mig själv med att fundera över hur fan jag har blivit. Sen när är jag en riktig jävla kärring? Jag känner inte riktigt igen mig själv och jag trodde inte att jag skulle bli så här...det känns som att vardagen och dess bekymmer klämmer musten ur allting och jag letar förtivivlat efter styrkan eller tilliten att ta vara på saker i vardagen (som du skriver om ovan) men fan vad svårt det är!



Känns bra att kika in här och känna att man inte är helt ensam om att ha tankar om detta iaf...

Bamsekram på dig!

http://storstadsbulimiker.blogg.se/
sv: bitterfitta skrev 2009-09-17 @ 23:19:14

Oh my..! Det måste vara den längsta kommentaren ever! Kämpa på tjejen, tappa inte fotfästet, det här fixar du ju :)

http://missupsidedown.blogg.se/
Carina skrev 2009-09-24 @ 23:45:28

S

Kan bara hålla med!

Här är det fas två med dragning åt tre som gäller tror jag iaf...

Kram!


namn
kom ihåg mig?

e-post (publiceras ej)


bloggadress


skriv vad du har på hjärtat här ♥


  • till startsidan..

    •