Det blev hämtpizza och Cola, jordgubbar, godis och chips med dip. Snacka om fredagsfrossa. Men det var gött! Ibland måste man få allt på en gång och det sköna är att jag numera varken känner ångest eller dåligt samvete för att jag stoppar i mig godsaker. Det händer så pass sällan (i förhållande mot tidigare!) att det känns helt ok att få unna sig när jag känner för det. Bara dags att ta tag i konditionen ordentligt nu så kommer jag snart att flyga fram(!) Ja man kan ju få önska i alla fall. Vi käkade ute i gräset men fick senare förflytta oss in när skuggan la sig över oss och solen började försvinna bakom träd och husknutar. Med en extra tröja eller kofta hade vi nog kunnat stå ut lite längre, men myggorna har visst också vaknat till liv nu kunde vi missnöjt konstatera. Jus har annars dragit igång ett litet "projekt" som hon hoppas ska bli lite av en tradition framöver. Tycker det skulle vara otroligt skoj om det höll i sig. Då skulle man ha något spännande att varje år se fram emot, förutom sommaren i sig och självklart julafton också. Det märks att jag inte har särskilt höga krav på livet längre när jag tycker att det räcker med julafton och en roadtrip med ett gäng tjejer att se fram emot varje år, haha! Nu ska det väl bara bestämmas datum och mål för roadtripen och sedan är vi hamn. Tydligen har fler och fler fattat intresse för detta, så vi får väl se hur många vi blir i slutändan. Grabbar brukar ju i regel vara duktigare på detta, men varför ska inte vi tjejer också få ha skoj och enbart tänka på oss själva? Det är klart vi får, men vi gör det nog alldeles för sällan. Det är väl något med våra kvinnliga gener antar jag? Blev en hel del paraleller dragna huruvida vi fungerar (män och kvinnor) i olika sammanhang. Jag gillar att prata med Jus, hon kan alltid tolka saker och ting från flera olika sidor. Hon ser inte allt från bara en synvinkel eller på ett enda sätt. Det är bra när man behöver bolla sina tankar och funderingar. Att prata och få ventilera sig behöver alla någon gång emellanåt och desto oftare när man inte mår bra med något, vad än det handlar om. Har nog inte ventilerat mig så mycket någonsin som jag gjort de senaste månaderna, men samtidigt har jag inte heller mått lika bra på väldigt länge som jag gör nu, trots de otroligt tråkiga omständigheterna. Mycket känns otroligt jobbigt, men jag kan inte bara stänga av helt nu, jag vill inte stänga av helt nu. Däremot vill jag släppa klumpen i magen, ta dagen som den kommer och jobba mig vidare mot mina mål. Och det är precis vad jag också kommer att göra. För jag vet vad jag vill och det känns så skönt att äntligen kunna säga det! Klockan har passerat midnatt nu och det är nog dags att knyta sig. Om inte annat krypa under täcket och göra ett försök till att börja se en film. Brukar vara det bästa sömnmedlet för min del. Imorgon ska jag upp och packa och sedan bär det iväg.