Mardrömsnatt utan mitt älskade bubbelgum
skrivet 2009-06-23 klockan 14:23:42

Har genomlidit en mardrömsnatt. Kvällen startade med krokodiltårar som sedan aldrig ville ta slut. Till slut hade jag sådan migrän att jag inte orkade med att hålla ögonen öppna. Må-illa-känslan kom sedan smygande och jag visste inte om jag skulle våga stiga upp upp ur sängen i ett försök att kräkas med risk för att tuppa av på väg till toaletten. Jag somnade med mobilen i handen och ett halvskrivet SMS till Jus. (Jättetack för att du finns gumman!) Efter några timmar vaknade jag till så pass att huvudvärken än en gång gjorde sig påmind. Så pass att jag kunde ta beslutet att stiga upp för att få i mig några tabletter mot skiten. Efter någon timme slocknade jag äntligen igen. Idag är jag bara utmatt. Ögonlocken är svullna och jag känner mig helt tom som Alicia vännen så ofta brukar säga. Hur kan man göra så här mot någon man påstår sig tycka om!? Det värsta man kan göra mot någon, vän eller fiende, är väl ändå att låtsas om att denne inte finns, inte existerar? Det slår ju bara tillbaka mot en själv i slutändan. Men det är ändå precis det du gör just nu..

För två år sedan hittade jag ett bubbelgum. Ett bubbelgum som visade sig vara något utöver alla andra. Ett bubbelgum som varken såg ut eller var som andra bubbelgum jag smakat. Ett bubbelgum som bara blev godare och godare ju längre jag tuggade på det. Medan jag tuggade tänkte jag tanken fler än en gång.. "det här är ju för bra för att vara sant! vad har jag egentligen gjort för att förtjäna ett sånt här bubbelgum?". Jag tuggade och tuggade och trots mina egna nedgångar och fall så smakade bubbelgummet fortfarande lika bra. Jag var överförtjust, jag hade hittat ett bubbelgum som aldrig skulle tappa smaken, som jag skulle kunna fortsätta tugga på forever and ever och smaken skulle alltid finnas kvar vad som än inträffade under tidens gång. Jag började blåsa små bubblor och för ett tag sedan försökte jag mig på en riktigt stor bubbla, det kändes så rätt, jag kände mig så glad och lycklig. PANG!! Bubblan sprack. Utan förvarning, från ingenstans.. Jag trodde självklart bubbelgummet skulle klara smällen och den kladdiga jobbiga vägen tillbaka och att det dag för dag så småningom skulle återfå både dess unika form och dess goda smak, för smällar måste man ju vara beredd på. Och man måste ju klara att hantera dem också så man tar sig igenom dem, även om man får kämpa livet ur sig. Men i dagsläget har jag ingen tro på att såna här bubbelgum finns, det var bara en dröm, den mest underbara bubbelgumsdröm man kan ha har nu tagit en oväntad mardrömslik vändning.


Kommer mitt bubbelgum någonsin återfå smaken?


Jus skrev 2009-06-24 @ 09:59:12

Söt, hoppas bubbelgummet läser din blogg...

sv: jus skrev 2009-06-24 @ 10:18:03

Tveksamt om han vågar...


namn
kom ihåg mig?

e-post (publiceras ej)


bloggadress


skriv vad du har på hjärtat här ♥