Fick tidigare idag ett mindre trevligt uppvaknande. Det ringde på dörren. Jag hasade i mjukisbrallor och ett dammigt linne. Med håret på ända och igengrusade ögon öppnade jag. Där utanför står en ung kille, elektrikern förstås. Harklar mig och får med min kråkliknande röst fram något i form av "ja just det, du skulle hämta några broschyrer va?"  Lyckades hitta det han skulle ha efter lite detektivarbete. Han skulle ju inte komma förrän vid lunch!?? Klockan 10 anses väl ändå som förmiddag? Trodde lunch var runt 12-tiden? Hur som helst, Mats hette han och såg märkligt road ut när han sa tack och hej. Jag hatar verkligen hantverkare av alla de slag som alltid ska tränga sig på innan man knappt stigit ur sängen. Ännu tröttare satte jag mig vid frukostbordet och smaskade i mig rabarberkräm, bland det bästa som finns att äta på sommaren, till frukost vill säga. Men sommar vette tusan om det får kallas idag, det blåser i princip storm och temperaturen uppnår knappt +15 grader. Jag kommer antagligen att blåsa bort när jag kliver utanför dörren.