Så var det klart. Over n' out. Bara att styra av den dubbelfiliga motorvägen och in på den enkelriktade grusvägen igen. Jag försökte på alla sätt och vis, gav alla chanser i världen in i det sista, men till slut tog bränslet slut. Antagligen det bästa ändå..(?) Jag är ett pro när det kommer till att plåga mig själv, allt för att jag alltid ska bry mig så jäkla mycket om alla andra mer än mig själv. Trodde det skulle vara slut med det, men så är ju inte detta som allting annat heller, om än mycket kan påminna om tidigare storys. Nu väntar jag bara på att få känna den efterlängtade lättnaden.. För tillfället känner jag ingenting alls. En skrämmande känsla av att vara helt tom. Tömd på känslor, tömd på energi, tömd på både inspiration och motivation. Men jag vet samtidigt att just det här var nödvändigt, jag kunde inte gjort annorlunda i dagsläget, jag måste på något sätt återfå kontrollen och jag hoppas innerligt att jag denna gången valde rätt. It's time to say goodbye..