Är fortfarande ganska avslagen och helt i avsaknad av inspiration ikväll. Börjar bli dags att tömma och fylla på med nytt. Om det ändå vore så enkelt..!? Har faktiskt inget intressant eller smarrigt alls att bjuda på idag. Eller jo egentligen kanske jag har det, men inget jag känner att jag direkt vill dela med mig av här ännu tror jag(?) Komplicerat och omvälvande är minst sagt rubriken över mitt liv det senaste halvåret. Kikade häromdagen in hos den glädjefyllda och coolt sköna tösen Egoina i hopp om att få mig ett gott skratt som hon i stort sett alltid kunnat locka mig till på ett eller annat sätt sedan jag började läsa hennes blogg. Men den här dagen fick jag bara en klump i halsen och jag kan inte annat än lida med henne hur patetiskt och löjligt det än låter. En av mina tillflyktsorter i bloggvärlden, som under hela min resa varit ett säkert kort för att just locka till skratt, har nu hjärtesorg! Den andra, Lisa, står (från och med i lördags) numera på stand-by tillsvidare pga "för mycket damm, för lite sömn, för många lågtryck och en allmän brist på fluff ". This sucks! Vart jag än vänder mig numera så ser jag bara kaos och depression(!) Hela världen suger elefantarsle dagar som dessa. Vore det inte för vissa smått överraskande och glädjefyllda detaljer hade jag nog lipat mig igenom även denna jäkla helg. Nä, jag tror ta me' faan att konjunkturen får ta och vända a.s.a.p och då på ALLA plan, detta är inte hållbart. Men för att avsluta all tragik med något trevligare, som dessutom är superduper smarrigt, kan jag dela med mig av mina nybakta vinbärsmuffins. Blev ett snabbt och enkelt alternativ i bakväg då min mor önskade få gjort någonting gott av de få, men härligt röda, vinbär som dykt upp på den nyligen planterade busken här ute. Och ja, jag har redan ätit mer än TVÅ.

Att baka är en slags terapi för själen ändå.