Det är bara att inse att olycka och lidande uppenbarligen drar besökare. Hur kommer det sig att vi tycker så mycket om att gotta oss i andras tragik? Själv föredrar jag dock att läsa underhållande, humoristiska, glädjefyllda bloggar som strålar av lycka och välmående. Men jag klandrar er inte mina kära läsare, jag har själv valt att öppna mig och välkomna er in i min för tillfället smått tradiga värld. And i thank you all for your visits, hope you've had a pleasent flight and i wish you all a good night and a welcome back soon again. Idag har jag dock mått helt förträffligt. (Välkomna till fröken Schizo herself!) Eller ja, förträffligt kanske är att ta i, men riktigt bra i alla fall. +25 grader i skuggan, strålande solsken, en blå himmel, bikiniklädd (eller snarare avklädd?), rabarbersaft i glaset, Stieg Larsson i pocketformat och sedan en granne som spelar KENT på hög volym! Jag smälte som sockervadd i munnen på en unge och la genast Stieg åt sidan och bara blundade och njöt. Efter mitt numera dagliga intag av självkänslestärkande (som jag inte tänker avslöja vad det består av riktigt ännu) så bar det iväg till gymmet för en och en halv timmes flåsande och svettande till tonerna av älskade Benjamin. Skönt like hell och nu är träningsvärken väck och allvaret kan börja. Yeeehjj! Kvällen har annars bestått av mestadels telefonsurrande och masserande av vänster vad och nu börjar det bli dags för mig och mina illröda telefonöron att ta plats under täcket och försöka duna så gott jag kan de timmar som finns kvar av denna natten (dock utan dina andetag, apropå KENT liksom..!). Imorgon är en annan dag, en ny dag, en onsdag och vem sjutton vet vad den kommer att erbjuda(!?)