Man måste inte vara född optimist för att tänka som en. Hur uttjatat som helst men ändå so true! Och det borde väl därmed gälla även om man bara tappat sin medfödda optimism på vägen genom livet!? Genom att lära sig rikta uppmärksamhet mot det positiva ska man också kunna se livet förändras. Det brukar kallas positiv psykologi och jag tror starkt på att det fungerar. För tankar och känslor sitter ju faktiskt ihop(!) Men ska man förändra sitt tankemönster för att öka positiva känslor bör man också tänka långsiktigt. Försöka identifiera dessa genom att tänka igenom vad som är en positiv känsla just för sig själv. Man kan lära sig att långsiktigt förändra tankemönstret genom att se omständigheter i livet som framgångar. Det kan handla om något så litet som att lösa ett problem på jobbet, upptäcka en gömd talang hos sig själv eller att få ta del av en oväntad styrka hos någon man tycker om. Jag väljer att se den här tiden som en start på ett nytt kapitel. Ett något trögstartat sådant, men som istället kommer ta en ruskig fart när det väl kommer igång. Det kommer att bli det bästa kapitlet ever med en uppsjö av nya intryck och uttryck. Så till den grad att man inte vill stanna upp utan bara fortsätta hela långa vägen fram. Helt enkelt det bästa som kunde hänt mig, jag har ju nu alla möjligheter i världen! Något som sporrat mig oerhört (och så fortfarande gör!) är all den respons jag fått på hur jag hanterat my way back. Från att jag legat och krälat på botten med en självkänsla så låg som jag aldrig trodde den skulle kunna bli och avundats er alla och era (i mina ögon) tillsynes perfekta liv, är jag nu helt plötsligt en inspiration för just er!? Bättre motivation och komplimang är svårt att få. That's just pure happiness!