Vaknade imorse med en gräslig huvudvärk, något som höll i sig resten av dagen och ända in på kvällskvisten. Tog en siesta vid 16-tiden och försökte sova bort skiten, det gick ganska bra trots att huliganerna hann komma hem från dagis här. Jag börjar känna mig som en fastvuxen inventarie, i kombo med städerska, kocka och till viss del lekkamrat tillika klätterställning. Men jag klagar inte, tvärtom! Jag är tacksammast i världen just nu. Bostadsletandet går fortfarande trögt. Idag har jag dock haft en supertrevlig lunchdejt med my old time soulmate som jag inte träffat på år och dar, bokstavligt talat. En lunchdejt är inte tillräckligt med tid för att gå igenom de senaste 4-5 åren av våra liv, det är bara att konstatera. Får nog helt enkelt bli ännu en dejt med supergoa gravida Anna inom en snar framtid.  Cirkus 10 år sedan vi hookade upp med varandra, vilket får en att förstå hur jäkla fort tiden bara rinner iväg. Trots detta kändes det som att det var igår vi satt där och bubblade. Skön känsla som jag älskar att känna med mina vänner. Sist vi sågs väntade du Edwin och skulle till Italien och förlova dig med Mattias. Mycket har hänt sedan dess, både i ditt liv och mitt. En sak som är säker är att det sällan blir som man tänkt sig, det vet både du och jag. Men tänk ändå hur livet faktiskt rullar vidare och hur våra drömmar om just livet varje dag tar oss ett steg framåt, om än det ibland inte känns så. Man har alltid kommit längre än man tror!