No school today. Åter igen en mardrömsnatt. God damn vad jag är trött och less på den här skiten nu. Spenderar ännu en dag på sofflocket, idag i Astrid Lindgrens värld inväntande some phonecalls samtidigt som tvättmaskinen och tumlaren kommer få jobba till sena kvällen. För övrigt har jag denna morgon kunnat konstatera ett och annat om vissa människor i min närhet, utan att nämna någon vid namn. Det fascinerar mig fortfarande hur nära man faktiskt kan komma en människa på väldigt kort tid. Hur mycket man kan veta om någon utan att känna till särskilt mycket om personen ifråga. Fler än en gång har dessa iakttagelser långt i efterhand visat sig exakt som jag befarat eller antagit. Spooky? Näe, bara ren psykologi anser jag. Jag trotsar ändå detta gång på gång då jag tror starkt på att förändring oftast bara gör en gott i slutändan. Hur upp-fuckad kommer jag inte vara efter kommande 2 år när jag redan idag resonerar som jag gör(!?) frågar ni er antagligen.. Förmodligen inte mycket mer än jag redan är och varit sedan långt tidigare. Jag är en drömmande realist som tror att allt är möjligt så länge man har viljan och står på stadiga ben. I min värld finns helt enkelt inget som heter att gräset är grönare på andra sidan.