Klockan har passerat midnatt och egentligen är det redan tisdag. Saknaden gör sig än en gång påmind. Jag skulle vilja hoppa in i Eternal Sunshine of the Spotless Mind. Men jag vill ju varken radera eller raderas egentligen(!) How f*cking hard får livet egentligen vara?? Känner mig tom och på samma gång full av känslor. Listan skulle kunna göras lång, oändligt lång. I väntan på morgondagen måste jag duna.. Jag vill men jag kan inte, samtidigt som jag kan men inte vill.