Har ni någon gång varit med om att brandlarmet tjuter för att ni duschar med öppen badrumsdörr? Näe det hade inte jag heller..tills igår..! Ja ok, det behöver ju inte nödvändigtvis vara duschångorna som utlöste det, men något gjorde att det fick spel i alla fall. Fick smått panik där jag stod i duschen och det började signalera som om kvarterets krigslarm gått igång eller något(?) Genomblöt sprang jag ut i hallen och försökte med en skurkäpp få tyst på skiten, men icke. Då jag är en aningens, eller ja egentligen metern, för kort för att nå att plocka ner det tog jag självklart en av de högre köksstolarna och klättrade upp på, jag min klant(!) Självklart ville det inte heller lossna ur fästet med en gång och när jag stod där som bäst och slet och drog med det fucking skrikande larmet i örat halkade jag självklart i allt mitt drippdroppande vatten och föll huvudstupa ner i stengolvet. Så här i efterhand hade jag väl bara en jäkla tur att jag inte slog hål i skallen eller knäckte ryggen. Jag klarade mig undan med några gigantiska blåmärken, lock för örat och en viss stelhet kan jag konstatera när jag sitter här och dricker te i solen. Inte har jag kunnat sova särskilt många timmar inatt heller, inte enbart pga gårdagens missöde, men tankarna snurrar som aldrig förr och jag vet inte längre om jag ska skratta, gråta eller bara skrika. Känner bara en enorm trötthet. Jag simmar mot ytan, men tycks aldrig nå riktigt över den och snart tar luften slut. Jag måste få andas! Vet också att det inte finns någon som kan hjälpa mig i detta längre, det är bara tiden själv.. Det tar bara så in i helvetes sjukt mycket på krafterna att pendla mellan alla dessa olika känslotillstånd på det här viset från dag till dag, ibland till och med från den ena timmen till den andra. Hur länge är det egentligen hälsosamt att stå ut?