One more week
skrivet 2010-10-30 klockan 00:49:39
Ännu en vecka har passerat och jag har vart dålig på att uppdatera i vanlig ordning. Vår Rosa bandet-dag försvann smärtfritt förra helgen, jag säger inget mer om det så har jag inget sagt. Tråkigt men sant. I måndags var jag annars åter hos herr naprapat i syfte att lägga fler bitar av mitt tilltrasslade pussel till kropp på plats. Även det gick smärtfritt om än han bokat in mig på måndag igen för en sista koll(!?) Well, vi får väl se hur det blir med den saken. Det blir hur som helst ingen träning under nästa vecka heller, men som vanligt har jag ju så jag håller mig sysselsatt ändå. Maksinbeskrivningarna printade jag ut i veckan så de är nu klara och sitter fint upphängda. Men nu ska framförallt hälsoenkäterna färdigsammanställas, något som kommer ta sin lilla tid om än många bortfall. Dags att skruva upp sig själv igen efter "semestern". Varför ska jag alltid envisas med att göra saker själv? Ibland kan det ju faktiskt vara bättre att i alla fall vara två(!)
Självinsikter och en blodig stortå
skrivet 2010-10-21 klockan 23:50:45
En seg dag som kulminerade i ett gästspel av mig själv då jag fick skutta in som stand-in i kristider och samtala om sinnestillstånd. Självförtroende, självkänsla, självtillit och självbild - hur hänger de alla ihop, dvs om dem gör det? Samt vad är egentligen definitionen på vad? Det är tur att man lärt sig hur man ska ställa frågor för att få svar(!) Avslutningsvis kickade viktkämparna skiten ur sig igen på kvällspasset. Det gav mig glädje, massor av energi och en blodig stortå(!) Det finns en mening med att tejpa sig ibland, det är helt klart. Nu är jag mest trött och slut, men vill för allt i världen orka med att läsa minst ett kapitel ur A Vintage Affair - bara för att den är så mysig och gör mig glad i själen.
Snötäckt höst till tonerna av Zetterlund
skrivet 2010-10-20 klockan 10:38:06
Ja se snön, den bara vräker ner! På en kvart har det gått från tråkigt regnblask till ett vitt täcke som lägger sig över de bortregnade höstfärgerna som inte såg alltför happy ut längre. I köket sitter jag med min tekopp med honing i och har svårt att inte stirra mig blind på de vita fluffiga flingorna som faller där utanför. I 29 år har jag sett snön komma och gå, upplevt både snörika och snöfattiga vintrar men fortfarande är det något med dessa flingor som gör mig så fascinerad. En bra känsla kryper sig in på kroppen och jag blir bara glad. Kanske inte på samma sätt och i samma utsträckning som när jag var litet barn, men ändå - glad! Har precis ätit en sen frukost och skummar nu igenom bloggar till tonerna av Monica Zetterlund. Om nån halvtimme ska jag bege mig iväg för ännu en arbetsdag. Fotografering är första punkt på schemat. Nu undrar ni kanske vad detta handlar om och hur det är relevant på min praktikplats. Well, ett smakprov på detta kanske kommer upp här sen ikväll.
Vem vill inte ha ett överraskande meddelande som kommer fram om 20 år
skrivet 2010-10-19 klockan 21:57:24
Idag har jag gjort något nytt igen. Jag har för första gången (som jag kan minnas?) kört någon form av gruppträningspass. Vet inte om det riktigt är min melodi, men det funkade och deltagarna verkade haft skoj i vart fall. Det är den omskrivna kickboxningen jag pratar om här. Håller väl mest tummarna nu att jag varken kört för slött eller för hårt med dem idag så jag skrämt iväg dem till nästa vecka(!) Torsdagen börjar annars fyllas på sakta men säkert, så det ser ut att bli fullt ös även då. Kul! Dagen har annars vart otroligt lugn och jag har väl inte gjort alltför många knop. Försökt få tag i vår kontakt på den lokala tidningen här för att få in en annons i veckan om vår Rosa bandet-dag med Öppet Hus som går av stapeln på lördag. Men that's about it. Nu har jag annars precis satt mig med Laban (as in min dator) och skickar iväg meddelanden som kommer fram om 20 år(!) För vem vill inte ha ett överraskande meddelande om 20 år!? Skicka ett du med - klicka bara på bilden nedan.
Knäckt nacke
skrivet 2010-10-18 klockan 23:26:31
Började dagen med att knäcka nacken. Jo för så var det faktiskt. More or less. Efter många om och men och år har jag idag tagit mig till en naprapat. Eller egentligen blivit ivägskuffad av mamsen. Anyway, med tanke på allt han knäckte till lite varstans i min kropp så kan man ju undra hur jag överhuvudtaget kunnat röra mig det senaste året. 90% av det han rättade till kände jag varken av före eller efteråt, men nog hörde jag det alltid(!) när delarna las på plats. Att få låsa upp nacken var dock inte lika läskigt och obehagligt som jag föreställt mig, kanske för att han är skicklig och jobbar snabbt så man knappt hänger med i svängarna(?) Nu väntar en veckas vila och sen ska jag tillbaka igen för uppföljning. Så ingen styrka denna veckan för tösen och förmodligen inte under nästa heller. Men sen så - sen är jag färdigpusslad för den här gången får jag väl ändå hoppas.
Att förära och förtära
skrivet 2010-10-17 klockan 19:56:55
Den lilla snö som kommit ligger fortfarande kvar. Med tända ljus i lykta utomhus blir stämningen inomhus inte annat än urmysig. Har spenderat största delen av dagen med att leka bagare och bokstavligt talat snurra ihop ett gäng kanel- och vaniljbullar på surdeg för första gången. Det tog sin tid men var väl värt besväret vid senare avsmakning. Har annars kockat och experimenterat en hel del i köket den här helgen. I fredags blev det kotletter med smörstekta trattkantareller och potatis- och palsternackspuré till middag. I lördags bjöds det på vitlöksfylld lammstek med haricort vertes och potatis- och kronärtskocksgratäng. Och nu har vi precis smällt i oss varma mackor gjorda på rustikbröd med trattkantarellstuvning och västerbottensost. Saligt gott alltihopa! Har även hittat ett nytt smarrigt rödvin från Italien - Montepasso från 2008. Jag som annars inte är någon fanatiker av italienska viner, men detta var otroligt smakrikt och funkade perfekt till lammet. Med denna matkreativitet har jag väl gått upp ett tjog med kilon redan innan jul(!) kan man kanske tycka, men det ska vi väl ändå se till att så inte blir. Till veckan kör jag igång med kickboxningen på centret och tänkte väl med detta köra igång med både det ena och det andra även för egen del. Nu är det slut på "semestern" och dags att ta nya tag. Men tills dess att morgondagen gryr blir det inte annat än soffhäng till bl a fortsättningen av The Event.
Jullängtan i snöyran
skrivet 2010-10-14 klockan 23:00:09
Idag kom första snön. Till och med så det låg kvar lite på backen. Jag blir lite som barn på nytt när jag ser stora flingor falla. Idag kanske de inte var optimala - något isiga och blöta i blåsten, men trots allt snö(!) Nu längtar jag till julen. Eller egentligen så är ju tiden innan jul den bästa. Då man bygger upp julstämningen steg för steg. Första advent. Då man tänder första ljuset. Då man äter den första lussekatten, den första pepparkakan, dricker den första glöggen. För att inte tala om den klassiska marsipangrisen som följt mig i stort sett alla jular. Tiden då man går runt och myser i mössa och halsduk på julmarknader och sedan kryper upp i soffan med varm choklad och mammas stickade sockor och tittar på White Christmas med Bing Crosby från 1954. Julen har och kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat. Julen betyder långt ifrån allt, men julen betyder för mig väldigt mycket.
Life is'nt a fairytale - life is about more
skrivet 2010-10-13 klockan 23:45:24
Some people say that i'm to open
They say it's not good to let them
know everything about me
And they say one day they will use
every little things against me
But i don't mind
maybe they're right
That's just how it is
and i got nothing to hide
I live my life the way i want
I got nothing to hide, nothing at all
Life is not a fairytale
Life is about more
cause life is real..
I live my life the way i want
I got nothing to hide, nothing at all
Life is not a fairytale
They should know that life is real..
A friend of mine gave me an advice
He said be careful and think twice
before you talk about your life
Protect yourself just keep quiet
the more they know the harder they try
to spoil your ways to spread lies
And even though i know he could be right
i just said..
I live my life the way i want
I got nothing to hide nothing at all
Life is not a fairytale
Life is about more
cause life is real..
I live my life the way i want
I got nothing to hide nothing at all
Life is not a fairytale
They should know that life is real..
I am real from head to toe
just like my heart and my soul
I am real from head to toe
like life is real and you should know
~
Life is real by Ayo
En helt vanlig onsdag
skrivet 2010-10-13 klockan 10:03:58
Beep.. beep.. beep.. Allt i detta huset piper. Idag vaknade jag av diskmaskinens oljud till pipande which means att den diskat färdigt. Den piper inte heller bara en gång - den piper fem gånger(!) och det med cirka 1 minuts mellanrum. Efter tredje omgången blir den dock tyst ett tag. Anyhow, jag vaknade inte bara av ett evigt pipande utan också av en explosionsbenägen livmoder. Så var det dags igen. Nämnde jag föresten inte det härom dagen? Det är skrämmande vad jag känner min kropp väl nu för tiden må jag säga. Lite som plåster på såren strålar höstsolen utanför i alla fall och det kommer bli en bra dag trots allt. Personalmöte och det första inbokade konditionstestet står bl a på dagens schema. Annars har jag en del maskinbeskrivningar att ta itu med och lite annat smått och gott. Nu dusch och mat innan det är dags att ge sig iväg.
I'm a Swinger - passionerad och impulsiv
skrivet 2010-10-12 klockan 23:49:36
Det säger i alla fall testet Hitta din fitnessprofil på iForm.se - "Det får definitivt inte vara för schemalagt eller för enformigt."
Personlighet Du är varm, engagerad, uttrycksfull och passionerad. Du hatar rutiner och fasta scheman och trivs bäst med arbetsuppgifter som stimulerar din kreativitet. Du vill kunna utveckla din energi och använda din gnista och entusiasm.
- Stämmer till 100%!
Fitness Med sitt stora behov av konstant variation är swingern den perfekta kandidaten till crosstraining. Eftersom du lätt blir uttråkad är det bäst att välja flera olika träningsformer som du kan variera allt efter humör. Det skulle t ex kunna vara inlines när solen skiner och dans när det regnar. Du blir uttråkad om du försöker göra samma sak dag ut och dag in. Anmäl dig till olika lopp t ex genom ditt jobb - då tvingas du nämligen att gå, löpa eller åka inlines hela vägen till målet. Pilates kan användas både för träning av flexibilitet och styrka.
- Stämmer till 85%. Kommer antagligen aldrig anmäla mig till något lopp via jobbet eller liknande och enda gången jag testat Pilates höll jag på att somna, så tack men nej tack, jag hoppar.
Peak Du toppar helt enkelt mitt på dagen. Medan alla andra tar sig en lur eller slappnar av lite efter lunchen bör du skaffa en träningskompis och tillsammans bränna energi på motion.
- Stämmer till 99,9%! Så med andra ord bör jag helst ha nattjobb alternativt vara arbetslös eller hemmafru för att få till den balansen(!?) Sweet..
Enligt detta ska jag gilla orientering, jazzdans, mountainbike, triathlon, squash, bodypump och pilates(!) Pilates som jag ovan nämnt går bort big time, orientering likaså (inte tillräckligt stort fan av att analysera och tolka). Dansen är ju redan avbockad, liksom bodypump. Squash är jag ytterst tveksam till, men kom med bra argument så kanske jag testar trots allt(!) Tänkte precis bojkotta mountainbike när jag insåg att det allt som oftast brukar ingå i Triathlon, som i sin tur var i princip det enda av dessa förslag som riktigt lockade. Så där är kanske det träningsmål jag letat efter? Det tåls onekligen att tänkas på.
Inspired like ever before
skrivet 2010-10-12 klockan 22:01:33
Idag har jag haft min första gruppträff, helt själv, utan förvarning, med endast två timmars förberedelse, utan något färdigt material att gå efter, under en hel timme - och jag var inte ens nervös! Vad hände liksom!? Jag som blir nervös så fort jag ska hålla en muntlig redovisning i skolan (har alltid blivit!). Hade dock turen att få en väldigt snäll grupp, en lättsam grupp med enkla människor som var villiga att prata och diskutera. Domen lär väl komma under kommande veckan och om inte så i alla fall om två veckor när nästa träff går av stapeln och ordinarie hälsokonsult träder in igen. Hur som helst var det kul att få chansen och möjligheten att genomföra. Kanske blir det några fler också innan den här perioden är över. Alla utmaningar är bra och jag lär mig alltid något. Framförallt är det svårt att inte bli inspirerad, motiverad och bara fylld av energi när man hör allas fantastiska historier, den ena efter den andra. Det enda jag frågar mig - varför i hela friden har jag inte gjort det här tidigare!? Häromdagen när jag snurrade runt efter recept på nyttiga mellanmål hittade jag Värsta feta bloggen! - en blogg som inspiration för den som vill eller håller på att gå ner i vikt. Helt klart värd att ta en kik på! Nu är det annars klart att det blir att testköra some boxing i nästa vecka, ska bli superkul! Måste bara se till att få ut informationen så snabbt som möjligt också så det dyker upp några tappra som vill köra skiten ur sig redan nästa tisdag. Har som sagt en del att fixa med nu helt klart - men det är ju inte annat än bara så kul!
Tålamodets höst
skrivet 2010-10-12 klockan 10:56:51
Blåsten håller i sig, men idag skiner i alla fall solen. Termometern står på +5 grader. Det är redan den 12 oktober. Det är verkligen höst! Jag har precis skrivit ett argt mail, och jag hatar att behöva skriva arga mail. I mångt och mycket har jag (trot' eller ej!) ett bra tålamod. Men det får finnas gränser. Snart ska jag bege mig till lugnets varma vrå. Det vill säga min praktikplats. Det är svårt att stressa upp sig eller bli frustrerad där, man behöver bara vara, bli inspirerad, motiverad och få småfnissa åt massa galenskaper mest hela tiden.
11-07-01
skrivet 2010-10-12 klockan 00:20:59
Har jag berättat att jag ska se my all-time-favourites Iron Maiden igen(?) - när gubbarna rockar loss på Ullevi till sommaren. Inte? Hur kan jag ha missat(!?) Det kommer bli awesome minst sagt! För hur skulle det inte kunna bli!? Än så länge sitter jag på en biljett extra, frågan är bara vem som ska ha den(?)
Iron Maiden spelar på Stadion 16 juli 2008.
Gå å dra nåt gammart' över dig
skrivet 2010-10-11 klockan 23:57:35
Igår rensade jag trattkantareller i 3 timmar(!) Snacka om terapiarbete. Aldrig hade jag gjort det på egen hand heller. Men självklart, med lite motvilja, ställer man upp när mamsen vart ute lika många timmar och plockat ihop dem. 12 liter blev det visst som rensat klart och därefter en mumsig kantarellsoppa till middag. Idag har jag bara vart trött, seg, tom, irriterad. Mestadels i alla fall. Jag skulle väl kunna skylla på att det är lingonveckodags vilken dag som helst, men i själva verket vet jag inte om det gjort dagen någon skillnad. Jag hatar människor som ska krångla till saker och ting, göra det mer komplicerat och besvärligt än det behöver vara. Och det bara för att de själva satt upp någon form av mall som de anser bör följas till punkt och pricka. Ta av skygglapparna och prova på att vara lite mänsklig för guds skull! Just idag känner jag att jag gärna stannar här och nu där jag är, bland människor som inte känner till vad komplicerat är, bland folk som helt enkelt bara är.
Like a dream without any ending
skrivet 2010-10-10 klockan 13:37:57
Det känns konstigt att inte prata med dig längre. Det känns som jag inte vet vem du är. Det känns som jag inte vet om du finns och existerar(?) Samtidigt känns det som att jag känner dig så väl! Jag har känslan av en dröm. En märklig dröm jag inte kan sätta fingret på och aldrig fick veta hur den slutade, för precis då körde sopbilen förbi utanför och jag vaknade med ett ryck av dess mullrande oljud och sedan var drömmen borta. Jag kom på mig själv idag med att fundera på vad det var jag egentligen drömde och vad som hände precis innan jag vaknade. Frågetecknet kvarstår om vad som skulle hänt om inte sopbilen kört förbi och väckt mig. Tanken är och kommer att vara svår att slå ifrån sig och släppa helt, om än den inte ligger och gnager i mitt medvetna dygnet runt. Men när jag släpper alla andra tankar då ligger den trots allt där, som i en dimma, svår att se, svår att ta på - med ett stort frågetecken ovanför. Beep.. Beep.. Beep.. Mina spenat- och färskostmuffins är färdiggräddade.
What are friends just for
skrivet 2010-10-10 klockan 11:07:30
Är det någon mer än jag som reagerat på hur pluttinuttigt facebook blivit? Eller är det bara jag som ser logginlägg och kommentarer var och varannan dag av typen "Men åååh va söta ni är!" och "Tack snälla du hjärtat!" med det obligatoriska lilla hjärtat efteråt, eller ännu hellre, tre små hjärtan(!) Det känns som att 2010 blivit året då alla överöser alla sina facebookvänner med olika typer av kärleksförklaringar och små hjärtan var dag. Jag medger att jag själv älskade tanken på att kunna göra små hjärtan när jag första gången fick veta hur det gick till och jag erkänner också att jag fortfarande använder mig av dem emellanåt. Men varför överösa någon med kärlek via facebook om man inte skulle göra det i verkliga livet? Enligt min mening har facebook gett människor möjligheten att utge sig för att vara på det sätt de egentligen alltid skulle vilja vara, men långt ifrån alltid är. I vissa fall kanske det är ett sätt att döva sitt dåliga samvete, sina skuldkänslor, sin ångest över att man inte hinner med att vara den man skulle vilja vara(?) Jag kan bara ta som exempel då jag fyllde år för någon vecka sedan. Hur många gratulationer fick jag inte via facebook(!?) Tack så hemskt mycket allihopa! Det handlar inte om att jag är bitter och otacksam eller känner mig bortglömd på något sätt. För självklart blev jag lika glad som förmodligen vi alla blir när någon kommer ihåg oss på vår dag. Men hur många av alla dessa skulle bemödat sig att skicka ett grattis, om de ens vetat eller kommit ihåg (utan facebooks upplysning!) att det var min dag? För hur många av oss har egentligen kontinuerlig kontakt med alla våra vänner på facebook? För dem som däremot använder sig av facebook i rent marknadsföringssyfte för sig själva eller sitt egna företag på något sätt, kan jag inte säga annat än att det helt klart är ett smart drag! Gratis reklam som når ut till bra många fler än man själv kan föreställa sig. Nu låter det som jag totalt sågar både facebook och mina facebookvänner vilket inte var tanken. Men finns det verkligen ingen annan som tänkt tanken och som också ser det, i alla fall lite, på det här viset?
"Ju mer man tänker ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar
skrivet 2010-10-10 klockan 00:32:36
"Livslust är att alltid ha kommande projekt i ögonvrån
skrivet 2010-10-08 klockan 22:04:09
More to come, projekt efter projekt. Så fort jag avslutat (eller knappt!) det ena så påbörjar jag det andra och på det viset fortsätter det. Får jag det inte tilldelat mig så lyckas jag alltid på ett eller annat sätt skaffa mig tilldelandet av något mer själv. Next up på planeringen ser ut att bli kickboxning med viktkämparna och eventuellt lite rent faktaföreläsande om fett, proteiner och kolhydrater till att börja med. Sen kör vi vidare och ser var vi hamnar. Vet egentligen inte vart jag får energin ifrån, men kanske är det bara så att jag hamnat bland människor som helt enkelt inte tvivlar på mig(!?) Jag trivs i alla fall superduperbra och skulle gärna ta både personal och arbetsplatsen med mig ner igen sen, trots att de alla är smått galna och tokiga på sitt sätt. Men kanske är det också därför jag passar in trots allt(!) Friday night och fredagspizzan var ett faktum. Mumsigt gott då det inte var igår jag åt pizza sist. Ett faktum är även semikoman jag nu befinner mig i efter pizzafrossa och glassdessert och efter att ha stirrat mig blind på siffror, maillistor och diverse namn mellan kl 08 och 16 idag, vilket förvisso låter bra mycket värre än det varit. Jag gillar att man kan jobba, dricka kaffe och skratta hejdlöst samtidigt och däremellan få äran att höra någon härlig solkenshistoria. Hur kan dagarna bli annat än fantastiska då!?
"Om du alltid säger "vi får se" händer det aldrig någonsin någonting
skrivet 2010-10-07 klockan 22:51:58
Jag blev inte direkt imponerad av säsongspremiären av Robinson, men jag får väl vänta något avsnitt innan jag sågar det totalt igen. Fascineras dock lika mycket denna gången av alla original som lyckas med att bli utvalda till programmet. Anmäler verkligen alla dessa sig frivilligt? Det är inte så att någon annan tipsar? Hellenius hörna gillade jag däremot bättre, trots att det känns som man sett det flera gånger förut(!) Som vanligt flyr jag hellre in i filmens och böckernas värld. Något jag tänkt att tillbringa helgen med om vädret inte tänker blomma upp(!?) Jag har tillräckligt med energi för att orka ta det lugnt. Det låter helt bakvänt, upp-och-ner-vänt. Men så kommer jag nog alltid att vara en aning upp-och-ner. Så därmed är väl mitt bloggnamn också trots allt, passande.
Aloha på födelsedagen
skrivet 2010-10-07 klockan 20:17:25
Detta mysiga armband från mi lajki fick jag av bästaste Jus i efterskottsfödelsedagspresent och jag har redan bestämt att det ska sitta klistrat på min arm hela nästa sommar.
A Vintage Affair
skrivet 2010-10-06 klockan 23:30:50
Sista presentationen av hälsoenkäten avklarades idag. Nu håller jag tummarna för att åtminstone en tredjedel svarar så jag inte måste börja om från scratch igen. Har annars inte vart fullt lika energisk idag som igår. Finns nog flera orsaker till det, men det känns ändå skönt när jag trots allt känner det helt ok att inte vara på topp och helspeedad every freaking day. Jag ser nu fram emot torsdagen och ännu en lärorik dag - och till kvällen tänkte jag eventuellt ge Robinson en ny chans när jag faktiskt har tillgång till TV-kanaler igen(!) Men med tanke på att jag totaldissade förra säsongen har jag inga högre förhoppningar om detta såpaäventyr. Desto större förhoppningar har jag på åtminstone en av de böcker jag fick i födelsedagspresent förra veckan av systeryster. Vintage Affair (eller Vickis Vintagebutik på svenska) av Isabel Wolff. Jag ser framför mig att jag kommer mysa lika mycket till denna som jag gjorde till Marita Conlon-McKenna's En liten hattaffär på hörnet. Helt enkelt underbar höstmysläsning!
"Hur ska jag ha tid med det?
skrivet 2010-10-05 klockan 23:29:11
Krafterna räckte helt makalöst långt idag, så långt att jag knappt hann med (kom ihåg?) att äta. Konditionstestet är färdigplanerat, testblanketten utskriven och klar och träningsprogrammen med tillhörande infoblad färdiga att sättas i några träningssugnas händer. Till på köpet hann jag med två timmars säljträning och att informera mina chefer om våra planer för Rosa bandet-dagen som kommer att gå av stapeln på centret den 23 oktober. Sist men inte minst pimpade jag centret med Designa-din-egen-BH-tävlingen som ska ligga rullande redan från imorgon. Där emellan klämde jag bl a in en träningsinstruktion som vart inbokad men som på något mystiskt sätt försvunnit ur schemat(!?) Behöver jag säga att min hjärna går på högvarv för närvarande? Imorgon ska jag ha en tredje presentation på kliniken av hälsoenkäten och sedan är det bara att invänta svar för att börja sammanställa och bearbeta. Vilket får mig att tänka på att jag borde påbörja alla maskinbeskrivningar snart(!) Fullt upp som vanligt, men det är ju samtidigt då jag trivs som bäst! Det måste bara ligga inom rimliga gränser. Vilket det helt klart gör just nu. Praktiken går över förväntan bra och jag lär mig verkligen något helt nytt varje dag(!) och det om något ger mig energi att klara i princip vad som helst. Men nu låter jag sådär schizo igen. Som att gårdagen vore helt bortblåst, som att jag sopat alla bekymmer under mattan. Men i själva verket blir inte bekymrena till mer än man gör dem till. Och jag mår helt enkelt inte bra över att bekymra mig och ser heller ingen anledning i att bekymra mig över något jag inte kan påverka. Så hur mycket jag än hoppats och hur mycket jag än faktiskt tycker om denna vän, väljer jag att fokusera på annat som får mig att må bra, för trots allt mår jag faktiskt bra.
"En smula hänsyn och lite omtanke betyder så mycket
skrivet 2010-10-05 klockan 10:30:30
Jag har sovit helt värdelöst inatt. Har ont i huvudet och nacken, känslan av träningsvärk genomsyrar kroppen, men inte på ett behagligt skönt sätt utan på ett mer tortyrliknande sätt som betyder att jag legat på helspänn natten igenom. It pretty much sucks. Men efter en go och hemmalagad frukostlunch (är smått allergisk mot ordet brunch) är det dags för lite uppåttjack i form av klippa, klistra, knåpa och pyssla. Sätta ihop flygblad och affischer och planera inför Rosa bandet-dagen då vi tänkt oss Öppet Hus på xtravaganza. Jag tar alltid nya tag som det lilla levnadsglada busy bee jag är. Får se hur långt krafterna räcker idag.
Tänk om vi kunde tänka som barn igen
skrivet 2010-10-04 klockan 23:18:50
Storasyster Tilda ska börja sin första skoldag och det är dags för lillebror Arvid 2,5 år att för första gången gå ensam till dagis.
"- Arvid. Om någon större slår dig, då får du slå tillbaka och säga till fröken. Men om någon liten slår dig, då får du inte slå tillbaka. De som är mindre får man vara rädd om. Men Arvid, var allra mest rädd om dig själv!"
Sedan gav hon honom världens största kram och puss. Liksom Frida vill jag också snyfta till, men med ett brett leende på mina läppar, och tänka precis som hon gör. "Att det ligger mycket sanning, klokhet och inte minst hälsa i vad våra barn säger." Var allra mest rädd om dig själv. Kan man säga det bättre? Finns det något bättre råd att ge någon man tycker om? Tänk om vi kunde tänka som barn igen. Att efter sin första dag på jobbet där man inte kände någon, kommer hem och berättar för sin bättre hälft - Imorse kände jag ingen där. Men nu har jag fem nya vänner! Tanken känns onekligen skön. Och det är skönt när man får le. Och njuta av de bästa sakerna. De viktigaste. Som bara att få skratta och le!
"- Arvid. Om någon större slår dig, då får du slå tillbaka och säga till fröken. Men om någon liten slår dig, då får du inte slå tillbaka. De som är mindre får man vara rädd om. Men Arvid, var allra mest rädd om dig själv!"
Sedan gav hon honom världens största kram och puss. Liksom Frida vill jag också snyfta till, men med ett brett leende på mina läppar, och tänka precis som hon gör. "Att det ligger mycket sanning, klokhet och inte minst hälsa i vad våra barn säger." Var allra mest rädd om dig själv. Kan man säga det bättre? Finns det något bättre råd att ge någon man tycker om? Tänk om vi kunde tänka som barn igen. Att efter sin första dag på jobbet där man inte kände någon, kommer hem och berättar för sin bättre hälft - Imorse kände jag ingen där. Men nu har jag fem nya vänner! Tanken känns onekligen skön. Och det är skönt när man får le. Och njuta av de bästa sakerna. De viktigaste. Som bara att få skratta och le!
"Om man tänker efter en stund kan det hända att man kommer fram till ett beslut
skrivet 2010-10-04 klockan 22:51:01
Ett par timmar senare är ögonlocken svullna och svidande, men klumpen i magen för tillfället borta. Som vanligt sådana här gånger känner jag mig istället bara tom, tömd på energi utan någon som helst styrka för något överhuvudtaget. Jag vet lika väl att det övergående. Den ena gången inom närmare framtid än den andra. För var gång blir det dock lättare att leva här och nu och istället kan man fråga sig när jag ska snubbla över någon som liksom jag vill det? Inte i det som varit och inte heller i det eventuella som kan tänkas komma skall, utan här och nu(!) i vi-mår-bra-stadiet.
Ofta blir inte saker som man tänkt sig
skrivet 2010-10-04 klockan 16:23:34
Back to writing. Inte för att allt är pest och pina, faktiskt väldigt långt ifrån. Men ofta blir inte saker och ting som man tänkt sig. Jag vet att ni längtat efter att få höra, att ni hoppats och hållit tummar och tår lika mycket som jag, men dessvärre är det dags att ge upp hoppet om en eventuell ny kärlek i dagsläget, det fick jag klart för mig så sent som idag. Jag vet inte heller om det på sätt och vis känns skönt trots besvikelsen över att det inte blivit det jag sett fram emot och hoppats på, men ibland blir det helt enkelt inte som man tänkt sig. Och för er som känner mig eller följt mig i över ett år nu vet att alternativet gräva ner sig och älta inte är något alternativ för mig. Samtidigt är jag inte heller längre den person som vill eller klarar att bara bita ihop, köra på i 210 med allt jag har på agendan och sedan sopa allt under mattan eftersom. Så nu tillbringar jag eftermiddagen med att tömma både huvudet och tårkanalerna på så mycket som möjligt till de bästaste snyftisarna som någonsin filmatiserats. Allt detta på kanelbullens dag!
