Ok, alla är nu helt sjukt nyfikna på vad jag gjort och hur det har gått och bla bla bla.. Jag har aldrig blivit så nedringd och söndersms:ad någonsin som det senaste dygnet! Can't take it anymore så för att göra det enkelt för alla får ni här en detaljerad redovisning av något som blev en mardrömsdag. Och till er som jag ännu inte hört av mig tillbaka till ber jag om ursäkt, men de senaste 36 timmarna har minst sagt vart upp-och-ner-vända och jag har fortfarande inte riktigt landat. Men för att nu komma till saken. Som jag tidigare skrivit har jag sökt en mängd utbildningar inför denna hösten, avslag efter avslag, missförstånd på missförstånd, inget har ännu gått vägen. Alla dessa utbildningar riktar sig inom området Friskvård & Hälsa men har också alla olika namn med alltifrån Friskvårdskonsulent till Idrottsvetenskapligt Program och Hälsoutvecklare. För tre veckor sedan var jag överlycklig efter att blivit kallad som en av 70 personer som skulle få göra antagningstester nu i veckan till just Hälsoutvecklare. En 2-årig KY-utbildning i Uppsala. Testerna skulle bestå av tre delar, en muntlig (kommunikationsförmåga), en läsförståelsedel och till sist ett konditionstest på ergometercykel (dvs ett cykeltest där man mäter olika värden, bl a puls och syreupptagningsförmåga). Vad de två förstnämnda testen skulle handla om fick man inte veta. Sammanlagt skulle de tre testen ta ca 30 minuter. Då jag har en bekant som läst denna utbildning hörde jag mig självklart för om vad som skulle kunna tänkas komma upp på det muntliga testet. Då han bara fick göra en intervju det år han gick så visste han ju inte, men vi kom väl i alla fall överens om att det borde handla om att kunna motivera varför man ska bli antagen. Detta har jag därefter ägnat mig åt att reflektera över i tre veckors tid, mer grundligt, försökt hitta ett bra säljkoncept, för det är ju det som det handlar om, att kunna sälja in sig själv helt enkelt. Jag har nog aldrig varit på en anställningsintervju eller liknande ever där jag sedan fått avslag, så jag kände mig ändå rätt säker på min sak, om nu detta skulle vara ett av testen. Onsdagen den 23 september vaknade jag kl 07.00 am efter ca 3 timmars sömn, mitt plan som skulle ta mig till Stockholm och Arlanda skulle gå kl 10.10 am som tidigare nämnt. Kl 09.00 am dumpade min käre far mig på flygplatsen och jag checkade in. Samtidigt får jag veta att det är en viss försening av mitt plan(!) Något tekniskt fel och det har inte kunnat lyfta från Arlanda. Jag blir inte förvånad, detta hör ju till min vanliga otur. Jag går i alla fall och sätter mig för att äta lite frukost i väntan på ytterligare besked. I värsta fall får jag köpa en ny biljett med något av de andra bolagen. Efter en kort stund hörs i högtalarna att planet nu är fixat och bör inte bli mycket mer än 20 minuter försenat. Ja men det är ju helt ok. Jag behöver ju inte vara i Uppsala förrän kl 15.20 så jag har fortfarande gott om tid med bara 20 minuters försening hit eller dit. Jag pustar ut och kan äta min frukost i lugn och ro. Efter ca en halvtimme hörs åter igen i högtalarna att mitt plan nu igen fått vända tillbaka pga tekniskt fel. Fine, det är bra att de inte flyger odugliga flygmaskiner, men det här händer bara inte(!) Tiden går och till slut får vi veta att planet måste bytas ut och nu beräknas avgångstiden till kl 12.40(!) från flygplatsen jag befinner mig på. Nu är det dessutom försent att hitta en biljett via annat flygbolag då ingen av dem har särskilt många flighter runt lunchtid. Jag ringer skolan och meddelar läget då nu även paniken och ångesten över att jag inte ska hinna i tid infinner sig. Kl 14.00 landar vi finally på Arlanda, dock på utrikesterminalen då planet vi åkt med ska fortsätta till Köpenhamn med en gång(!?) Vi får därför snällt vänta på bussar som ska slussa oss till inrikesterminalen där vi kan hämta vårat incheckade baggage. Med en gång förbannade jag mig själv att jag inte tog mindre packning och skippade neccessären med dess innehåll. För min väska kommer aldrig först(!) och det gjorde den inte dagen till ära heller. Tåget mot Uppsala avgick samtidigt som jag plockade väskan från bandet. Taxi fick bli min utväg och med ens jag hoppat in meddelade jag skolan att jag nu var på väg och skulle hinna i tid, ja till och med vara där en halvtimme i förväg om än med andan i halsen och ett tumultartat inre. Väl i Uppsala hittade inte taxichauffören skolan eller ens adressen med en gång eftersom han inte var utrustad med GPS. Märkligt ändå när jag valde att åka med just Uppsala Taxi(!?) När vi genom min utskrivna karta äntligen hittat rätt har klockan hunnit bli 14.55. Jag tar upp plånboken för att betala och när jag räcker fram mitt VISA-kort säger chauffören att han haft problem med kortläsaren hela dagen så han tror inte det kommer fungera nu heller(!?) Han testar två gånger, men det går såklart inte. Jag ser heller ingen bankomat i närheten och på min fråga var närmaste finns får jag svaret "Jag vet inte."!?? Han kör runt i stan tills vi hittar en, hyfsat snabbt som tur är och jag kan till slut betala efter att han kört mig tillbaka till skolan. Med all min packning ramlar jag in genom dörren ca 15 minuter före utsatt tid. Jippiii! eller nåt..? Vid det här laget är jag så hypead och skakis att jag knappt vet vad jag heter. Jag får lite info och tjejen jag snackat med i telefon tidigare säger att jag kan sätta mig ner och hämta andan så länge och så säger de till när det är min tur sedan. Jag hinner knappt sitta i 5 minuter så blir jag inropad till det muntliga testet! Och precis som jag erfarat så handlade det om att motivera varför just jag ska bli antagen. Under 3 minuter skulle jag utan frågor från dem eller liknande prata på. Jag hade ju övat detta i tre hela veckor! När det väl gällde var allt som bortblåst, och allt tack vare dagens fullständiga kaos! Men vad var alternativet, lämna och ge upp, lägga sig platt? Jag babblade mina 3 minuter, förhoppningsvis om allt jag tänkt, men inte på långa vägar i närheten av på det sätt jag tänkt mig. Läsförståelsen bestod av en två A4 lång artikel om sambandet mellan graviditet, amning och benskörhet med 4 stycken följdfrågor, som totalt skulle avklaras på 10 minuter. Det hade i det läget inte spelat någon roll vad jag läst eller vilka frågorna varit, jag var helt tom. Till konditionstestet gick jag in på samma sätt, antagligen med en puls långt över min normala. Testet var långt ifrån jobbigt, men jag tror inte värdena var särskilt bra med tanke på testledarnas reaktion då det kom fram hur min dag sett ut. Dessa skulle dock ta med detta i beräkningen, hur nu det fungerar!? Kort och gott lämnade jag Uppsala med tåget för Stockholm, skakis och tomt stirrande framför mig. Något senare dog batterierna i mobilen och lika tur var väl det. Jag hade inte klarat engagemanget från er alla just där och då. Jag fick dock hjälp att få tankarna på annat under kvällens gång och strax efter tolvsnåret snarkade jag gott. Självklart undrar ni nu när jag får veta resultatet och hur många de tar in och bla bla bla.. Om det blir som de sagt, tar de in de 26 stycken som totalt får ihop bäst poäng på alla tre testerna, vilket går en aningens isär med informationen som ges när man söker utbildningen, där bl a tidigare erfarenheter från branschen anges som meriterande och att det i slutändan är personlig lämplighet för yrket som räknas, något som jag och även andra inte riktigt tycker framkommer av dessa tester. Hur som helst, resultatet kommer via mejl i nästa vecka, dock efter måndag, så mer än att vänta och hoppas på det bästa går inte att göra. Engagemanget från er alla har varit toppen och uppskattas mer än det kanske verkat och jag hoppas verkligen att jag får återkomma till veckan med ett glädjande besked. Men jag måste ändå, någonstans, lite, vara beredd på ännu ett hinder som sätter stopp för mig detta året.