Jag undrar vad jag ska bli när jag blir stor? Men numera behöver man ju inte bli något speciellt, däremot kan man pyssla med en hel del speciella saker. Jag menar, förr kunde man bli läkare, eller polis, eller brandman, eller brevbärare, eller frisör, eller trädgårdsmästare. Nu kan man plåta för diverse olika projekt, man kan konsultera folk i olika saker och ting, man kan copywrite'a och man kan sälja det mesta på ca en miljard olika sätt. Om man bortser från min Hawaii-dröm, som kanske inte är alltför realistisk i mångas ögon(!?), så är jag nog mest inne på inredning, fotografering eller friskvård. Alla tre grejerna helt annorlunda från vad jag tidigare sysslat med. Ja när jag tänker tillbaka, vad har jag egentligen gjort av de åren som gått?? Reflektera, men gräv inte ner dig, lev här lev nu! Jag tror i alla fall starkt på att man ska tycka det är roligt det man gör och känna att man trivs med sin tillvaro helt enkelt. Så fort det blir ett ont måste som man ojar sig över är det antagligen något man borde ta och ändra på. Det ska ju vara kul att gå till jobbet, inte sant!? Detta tyckte dock inte Linda att det skulle bli idag (när vi sågs för första gången på typ ett år(!) Vilket får mig att fundera hur det kommer sig att jag inte träffat någon på just ett år!?? Och än en gång rusar tiden iväg.. Vi hann nog babbla om det mesta och jag insåg att vi tänker väldigt lika och framförallt verkar agera väldigt lika i liknande situationer. Känner att jag blivit väldigt analytisk av mig på sistone, vill gärna försöka vägleda och råda andra. Är nog en jäkla tur att jag inte är religiös på något sätt, risken finns ju att jag startat en frikyrka av något slag, eller en sekt kanske? Näe, Gud bevare mig väl, det är långt ifrån min melodi. Men någonstans är det otroligt frigörande att få öppna upp sig ibland och bara tömma, på allt! Som Linda sa, så måste vi göra det här oftare, självklart!