Storasyster Tilda ska börja sin första skoldag och det är dags för lillebror Arvid 2,5 år att för första gången gå ensam till dagis.

"- Arvid. Om någon större slår dig, då får du slå tillbaka och säga till fröken. Men om någon liten slår dig, då får du inte slå tillbaka. De som är mindre får man vara rädd om. Men Arvid, var allra mest rädd om dig själv!"

Sedan gav hon honom världens största kram och puss. Liksom Frida vill jag också snyfta till, men med ett brett leende på mina läppar, och tänka precis som hon gör. "Att det ligger mycket sanning, klokhet och inte minst hälsa i vad våra barn säger." Var allra mest rädd om dig själv. Kan man säga det bättre? Finns det något bättre råd att ge någon man tycker om? Tänk om vi kunde tänka som barn igen. Att efter sin första dag på jobbet där man inte kände någon, kommer hem och berättar för sin bättre hälft - Imorse kände jag ingen där. Men nu har jag fem nya vänner! Tanken känns onekligen skön. Och det är skönt när man får le. Och njuta av de bästa sakerna. De viktigaste. Som bara att få skratta och le!