Igår kväll stod biodejt på planeringen åter igen. Jus käre make hade frågat om vi skaffat klippkort på SF. Vet inte om det berodde på kvällens filmval eller det faktum att vi var på bio så sent som i förra veckan(!?) Hur som haver så möttes vi upp i city och tog en svängom i butikerna innan det blev Texas Burger for dinner. Mätta och belåtna intog vi två timmar senare biosalongen. Änglavakt var filmen vi bestämt att se och vi var väl ungefär de enda som bokat platser (har läst och hört att filmen inte fått någon vidare bra kritik). Vid reklamens början hade det trots allt blivit halvfullt i salongen så vi behöll skorna på och dämpade våra skratt något. Till vårt förfasande, eller kanske mer löjlig förtjusning, hamnade ett par i vår ålder precis framför oss som så uppenbart var på, kanske inte sin första, men inte helt omöjligt andra dejt. Jag brukar alltid ha svårt att hålla mig för skratt när jag ser folk som är ute på dejt eftersom det oftast syns så tydligt och tillgjort ut. Skrämmande, men få människor har förmågan att behålla sitt självförtroende och självdistans när de träffar någon för första gången bara för att önskan att göra ett gott intryck är så stark. De satt i alla fall kvar i salongen när eftertexterna började rulla och övriga biogäster, inklusive jag och Jus, reste sig för att gå. Så kanske det blev lite biohångel i slutet av deras dejt trots allt(!?) Skulle nog inte själv valt att se denna film på en dejt, alldeles för känsloframkallande för det. Kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på vad det var som trots allt gjorde filmen, so to speak. Jag hade inga förväntningar och tänkte väl inte mycket mer än att det skulle vara en vanlig svensk, lite medioker film. Men den hade något extra. Den kändes levande om än overklig. Rekommenderas för den som vill se ett lite annorlunda svenskt drama med Michael Nyqvist och Izabella Scorupco i huvudrollerna. Men för att komma till något slags avslut på den här kvällen spatserade vi iväg till parkeringshuset. Självklart var det stängt. Lite typiskt min kära Josefin att välja det kanske enda parkeringshuset i Stockholm city som stänger samtidigt som bion börjar(!) Well, den som lever den lär! Efter ett telefonsamtal med någon Securitasvakt blev valet inte så svårt. Betala 500 spänn för att någon jeppe skulle komma för att öppna eller helt enkelt låta bilen stå och åka kollektivt. Jus satte sig på pendeltåget och jag tog tunnelbanan. Slutet gott allting gott!