Så var vi där igen,  åter igen en dag med molande värk och en livmoder som jag skulle vilja slita ut och sälja till högstbjudande bara för att slippa plågorna. Jag dör nog snart. På riktigt(!) Det känns i alla fall så emellanåt.. Är så  otroligt nöjd att jag tvingade mig iväg att träna under förmiddagen ändå, för nu hade det varit stört omöjligt(!) Att annars behövt ställa in en träningsdag under startveckan pga en värkande f*cking livmoder, det känns bara tröttsamt. Den tidigare omskrivna nästintill outhärdliga träningsvärken i övre delen av kroppen har annars förflyttat sig till benen nu. Och då framförallt till baksidan av höger lår. Väldigt oskönt. Väldigt irriterande. Jag trotsade dock smärtan och körde på som vanligt och hoppas nu på att kroppen kommer må prima (eller åtminstone bättre) imorgon efter att jag idag faktiskt tog mig tid och stretchade ordentligt som tusan. Har fuskat lite med det under de här nystartdagarna ska jag motvilligt erkänna. Men jag skyller på min mor, tillika tillfälliga träningsbuddy, som aldrig stretchar någonsin(?) Jag vet, don't say anything, det är bara någon fix idé hon har att kvinnor inte behöver stretcha. Till skillnad från män(!?) Behöver jag påpeka att det är en man som tutat i henne detta..!? Jag orkar inte(!) så hur som helst.. Med plommonbullar för gräddning i ugnen och nybakta Blueberrycookies med vit choklad tar jag nog plats i soffan strax med täcke, filt och ja vad jag kan hitta för att värma mittenpartiet av kroppen med. Jag får väl hoppas ni har en mindre smärtsam lördag än denna tösabiten. För nej, det är ju inte alls synd om mig idag(!)