Tårar som trillar och ett hjärta som värker
skrivet 2009-09-14 klockan 14:31:30

Efter diverse nödvändiga tråkiga måsten denna morgonen har jag nu avverkat två stycken snyftfilmer av kategori nr 1. Helt plötsligt sköljer allting som en våg över mig och jag sitter åter igen här (som så många andra gånger detta året) med rödgråtna svullna ögon som inte vill sluta tåras och mår ungefär lika bra i hjärtat som min värkande livmoder gjorde häromdagen. Jag hatar att inte kunna påverka saker och ting, inte ens mina egna känslor som alltför ofta leder mig i fördärv. Samtidigt hatar jag tanken på att livet vi blivit tilldelade skulle vara förutbestämt. Känslan av isolering och instängdhet gör sig starkt påmind dagar som dessa. Samtidigt klarar jag inte av att befinna mig bland folk heller. Håller jag på att utveckla någon slags social fobi!? Det vore onekligen skrämmande. Jag vet dock att om det inte kommer till en sista vändning av sig självt snart så måste jag nog göra något drastiskt och impulsartat ändå, trots att jag är livrädd för vart det kommer att leda. Men alternativet är inte ens ett alternativ längre..







Alicia skrev 2009-09-15 @ 01:01:10

Stor kram till dig! Jag finns här!


namn
kom ihåg mig?

e-post (publiceras ej)


bloggadress


skriv vad du har på hjärtat här ♥