Vaknade med en helt underbar känsla i hela kroppen imorse trots att jag blev väckt av en illskrikande liten gosegris som satt vid frukostbordet och var ledsen i ögat för att hans far skulle gå till jobbet. Med ett lugn jag inte känt på, ja jag vet inte hur länge, kunde jag konstatera att jag nog fortfarande inte riktigt fattat det. Jag har sovit där uppe bland de fluffiga rosa molnen och varit hur nöjd som helst. När jag tänker tillbaka på hur ni alla har peppat mig, trott på mig, hållt tummarna för mig in i det sista känner jag sådan värme att den inte går att beskriva med ord. Efter helvetesdagen no 1 trodde ni fortfarande på mig och gav inte heller upp hoppet fastän jag själv hade en riktigt taskig magkänsla inför vad som komma skulle. Och sen igår kväll då jag meddelat resultatet på MSN, på fejsbook, via SMS och telefon till nära och kära så haglade meddelanden, mess och telefonsamtal in. The best birthday ever! Ett jättetack till er allihopa som tror på mig, som peppar mig och som gör varje dag allt lättare att leva. Vore det inte för er alla hade jag inte kommit så långt på väg som jag faktiskt nu är och härifrån kan det bara bli bättre!