Plommonträdet fortsätter att föröka sig. Eller ja, plommonen verkar i varje fall aldrig ta slut. Varje dag de senaste två veckorna har jag plockat in minst 1,5 kg som trillat av. Jag har gjort plommonmarmelad av alla dess sorter, med tillsatta smaker som ingefära, äpple & kanel, rabarber & vanilj. Jag har bakat smulpaj med plommon och pecannötter. Jag har också ätit plommonen bara som de är, underbart goda! Senast igår blev det plommonmuffins gjorda, med smaskig choklad och rivet apelsinskal, luktade märkligt nog skoterbränsle(!?) ur ugnen, men väl färdiggräddade doftade de gudomligt. Har imorgon tänkt ge mig på att baka plommonbullar och till helgen ska det bjudas på Plommonclafoutis, en fransk krämig dessert gjord på mandelmjöl, socker, ägg och så plommon såklart. Något jag aldrig ätit tidigare, men som verkar makalöst gott (får återkomma med ett utlåtande om några dagar). Har med ens insett att om det ska fortsätta på det här viset kan jag ju säga bye bye till de 10 kg jag tänkte bli väck till nästa sommar. Det är onekligen tur att bakverk går att frysa och att min mor så givmilt köpt mig ett tillfälligt träningskort såhär innan jag vet var jag kommer att landa i höst. Nu bär det strax av till gymmet och så får vi väl se vad jag kan tänkas leverera i plommonväg senare ikväll. Kanske blir det plommonsaft? Eller ska jag våga ge mig på att göra plommonvin..? Bara fantasin sätter gränser!