Imorse såg jag snö(!) som trillade från himlen. Svårt att acceptera, jag som ännu inte riktigt fattat att hösten kommit. Men vi befinner ju oss trots allt i mitten av oktober så det är väl bara att förenas med tanken att sommaren är över för detta året hur mycket jag än vill fortsätta gå barfota utan strumpor på fossingarna. Huvudvärken är annars på plats även denna morgon och förmiddag och jag känner mig ovanligt hängig ska jag motvilligt erkänna. Orkar inte med att bli sjuk i dagsläget så jag hoppas innerligt att det bara är vätskebrist och för mycket bostadsletande på nätet som ställt till det. Jag längtar så otroligt mycket efter att få landa nu, komma på plats och i ordning. Skapa rutiner och icke-rutiner. Känna det där lugnet samtidigt som jag får utlopp för all den där positiva energi som ligger nånstans där inne i stand-by-läge. Jag är så nära nu, men ändå inte riktigt där..