Idag  är (läs igår var) det alla mammors dag, hipp hipp hurra! Började dagen med gräddtårta med jordgubbar för att lite senare ta mig igenom ett varv i spåret. Prestationsångest? Näe, faktiskt inte alls, bara skönt till slut om än jag var helt sjukt trött, seg och opeppad imorse. Självklart missade jag en avtagsväg så det blev ett lite kortare varv än tänkt, men jag var nöjd ändå över att faktiskt orkat springa på som jag ändå gjorde. Körde lite klassiska sit-ups, armhävningar och rygglyft i gräset innan jag stretchade duktigt i den då redan stekheta solen. Håller innerligt mina tummar och alla tår för att vädret ska hålla i sig även till veckan. Tänkte nämligen fortsätta att starta dagen på samma sätt ett tag framöver, ja om man bortser från gräddtårtan. Tveksam till att jag skulle få i mig en sådan bit varje morgon. Det är gott ibland i lagom mängder, men egentligen är jag nog ingen tårtfantast, föredrar annat gottigt som t ex chessecake och pannacotta med massa frukt och bär. Superskoj att baka tårtor dock. Där sätter bara din kreativitet och fantasi gränser.

Tillbringade annars största delen av dagen lapande sol och ännu mera sol, helt otroligt underbart härligt! Läste ett reportage i tidningen Må Bra som handlade om Ebba Von Sydow och hennes tankar kring sin prestationsångest som dyker upp med jämna mellanrum, något hon idag jobbar stenhårt på för att bli av med. Fastnade i detta då jag såklart genast kände mig träffad som ni nog förstår. Prestationsångest är något som är extremt vanligt i dagens samhälle. Mia Törnblom, coach i personlig utveckling (som bl a skrivit boken Självkänsla nu!), menar på att prestationsångesten beror på en otränad självkänsla. Man blandar ihop sitt egenvärde som människa med vad man gör och därför är man rädd att misslyckas. Man håller sig kanske inom sin trygghetszon och vågar inte prova nya saker och på det sättet hindrar man också sig själv att utvecklas som människa. Konsekvenserna av detta kan vara att man får svårt att njuta av sina framgångar. Pressen tar aldrig slut för hur bra man än gör något så anser man att man hela tiden skulle kunnat göra det bättre. Det blir svårt att vara närvarande här och nu för man har hela tiden ett "jag måste.." i bakhuvudet. Det är sällan man kan känna sig riktigt glad och man kan helt enkelt inte njuta av livet. Mia skriver också att orsaken bakom den här känslan vanligtvis ligger i uppväxten, kanske har man bara fått bekräftelse för sina prestationer och då med tyngdpunkt på det som kan göras bättre. Detta vet jag dock inte om jag i mitt fall känner igen förrän kanske något senare i livet. Men prestationsångesten kan också slå till när man minst anar det. För att bli av med den krävs en insikt, ett accepterande och en stark vilja att förändras. Att helt enkelt besluta sig för att jag duger även om jag inte är perfekt. Det går inte att tänka att jag vill må bra men också vara bäst. När man väl tagit det beslutet kan man börja bygga upp sin självkänsla. Målet är att sluta blanda ihop sina prestationer med den man är och istället fråga sig själv vilket liv man egentligen vill ha? Det kan vara bra att skriva ner egenskaper hos sig själv som man tycker är bra, som inte har med prestation att göra. Att sedan sakta ner och inse att man måste prioritera är också jätteviktigt. Börja med att stryka vissa saker på Att-göra-listan och istället lägga till "Att ha mer kul!" överst. Att tänka "nu är det tillräckligt bra.." istället för "hur kan jag göra det bättre?" är också en hjälp på väg. Jag som levt efter principen att man ska aldrig bara nöja sig! har tvingats inse att detta så snabbt kan gå till överdrift och därmed också rasera hela din värld. Så än en gång, det är ok att bara vara! och allt behöver inte jämt vara perfekt. Sist men inte minst, tro inte att en förändring som denna sker över en natt. Det krävs tålamod. Och det har lärt mig att ta en dag i taget.