Att cykla i motvind och babypruttar
skrivet 2009-06-05 klockan 12:20:50

Efter mitt "elektriker-vaknande" igår tog jag mammas röda cykel och trampade iväg till andra sidan stan för att leka med Annelie och Vidar. Han hade sin färgglada body på sig som han fick av mig senast. Han växer så det knakar, men förhoppningsvis passar den sommaren ut i alla fall. Stackarn var helt gasig i magen och lät som en liten pruttmoped mest hela tiden. Det är smått intressant att se hur de tar i, de små liven, för allt de har när något inte känns bra. Varenda liten muskel i deras minikropp spänns och man ser hur de riktigt kämpar. Efter några timmars surrande, fotande, kaffedrickande, muffinsätande och ungefär en halv miljon babypruttar senare så trampade jag iväg på cykeln igen. Och det blåste. Nej, det snarare stormade. Eller egentligen blåste det orkanvindar. Jag trampade och trampade men det kändes inte som att jag tog mig någonstans överhuvudtaget. Halvdöd landade jag i alla fall någon timme senare i soffan. Det måste ju bara räknas som ett träningspass!? Över 90 minuter totalt på cykel, i ett kaos av motvind, sidvind och medvind, i halvtaskig terräng, det vill säga gropar i asfalten och en jäkla massa uppförsbackar!?? Idag har jag i alla fall fruktansvärt ont i baken. Som att jag suttit på stenar hela natten. Om än jag aldrig gjort just det förstås. Men jag kan föreställa mig hur det skulle kännas! Känslan påminner annars om förra sommarens cykelsemester då jag knappt kunde sitta efter första dagens etapp. Usch, nu blir jag sådär sentimental och gråtmild igen. Det är sådant där kan-inte-bestämma-sig-väder idag. Jag tror jag ska ställa mig i köket och baka.






namn
kom ihåg mig?

e-post (publiceras ej)


bloggadress


skriv vad du har på hjärtat här ♥