I'm just one in the crowd.. Vem skulle egentligen vara intresserad av mitt liv? Precis som Emma skrev tidigare idag (eller om det var häromdagen?) "Kom att tänka på att det känns helt vansinnigt att jag sitter här och skriver om min dag för er. Vem fan bryr sig om den egentligen?". Detta känns helt klart igen. Men om nu ingen skulle vara intresserad av att läsa vad man skriver, varför skriver man då kan man ju undra? Svaret är nog ganska enkelt. För sin egen skull. Så är det åtminstone i mitt fall. Genom att skriva, om än inte sammanhängande med en röd tråd eller ibland ens en poäng, får jag ändå bara genom att plita ner ord efter ord tömma på tankar, funderingar och andra huvudbry som gör att jag annars fastnar, går ner mig i träsket, sakta men säkert sjunker i kvicksanden.. Ja kalla det vad ni vill, men får jag inte utlopp för allt som rör sig innanför pannbenet finns det inte ord för frustrationen som snabbt byggs upp och gör mig till ett ännu större nutcase än jag redan är. Just för tillfället snurrar så mycket att jag inte ens hänger med i mina egna tankar. Verkligen frustration på hög nivå om något. I-landsproblem kan tyckas, det må så vara, men dock ändå ett problem. Hur jag ska få rätsida på detta och en miljard andra grejer i mitt upp-och-ner-vända liv, det återstår att se..för i dagsläget har jag no fucking clue!