Undrar lite om det verkligen var alvedon jag tog tidigt imorse eller om det var någon slags crazypills(?) för med tanke på omständigheterna borde jag nog inte känna en sådan lättnad och ett sådant lyckorus som jag gör just nu. Kan det vara en relativt ny bekantskap som har sådan inverkan i all misär? Hittar liksom ingen annan förklaring. Då är dock frågan hur länge detta lyckorus kommer att hålla i sig? Är det för en kort period, en längre tid eller for a lifetime? Är det detta ögonblick jag så länge gått och väntat på? Har som tidigare nämnt, alltid ansett att allt som korsar vår väg i livet har en mening på ett eller annat sätt. Vi har dock alltid ett antal val att göra efter vägen. Ibland blir det rätt, ibland blir det fel. Svårare än så är det inte och bör inte heller behöva vara! Egentligen borde jag vara i spillror just nu. Livet borde kännas hopplöst, förstört, utan mening. Men på något otroligt märkligt sätt känner jag mig starkare än någonsin. Jag känner att jag har upplevt en av de värsta mardrömmar jag kan tänka mig, något jag inte önskar en enda människa i denna värld, men jag ser nu också en ljusare framtid framför mig än jag gjort på väldigt länge och den känslan är obeskrivbar.