Ikväll har Malin fixat mitt hår, igen(!) Så nu är jag julfin. Frågan är hur många som bryr sig utom jag själv(!?) Jag saknar mitt långa hår. Eller jag saknar i alla fall längden på håret jag hade, själva håret var bara trött och slitet tidigare i höstas då jag fick det kapat. Det växer ju dock som ogräs så till sommaren ska det väl vara hyfsat långt igen. Gäller bara att hålla efter det något bättre än vad jag vanligtvis brukar göra, eller snarare icke göra. Vilket påminner mig om att jag måste införskaffa schampo och dylikt imorgon när jag ändå ska ut och snurra. Får se om det blir en lunch eller fika med lillebror och Linnea också, om än vi kommer ses redan om några dagar. Det blir ju inte alltför många gånger per år nu för tiden, men jag ska väl inte säga för mycket. Efter jul kanske jag har en inneboende i mitt lilla slott. För övrigt har jag insett att jag har julklappstorka, tro det eller ej(!?) Hänger det ihop med mina så kallade nya värderingar!? Hur som helst är det otroligt enerverande. Perfektionisten med prestationsångest hugger mig i ryggen. Där finns nog fortfarande en liten bit som inte är helt och hållet på plats, eller kan det vara så enkelt att den bara behöver byta plats med en annan så är det klappat och klart? Frågan är väl egentligen vilket av alternativen som skulle kännas enklast? Jag antar att det återstår att se..