Julen bankar på dörren - med allt som hör därtill
skrivet 2009-12-18 klockan 17:47:47

Så kom vintern trots allt. Lagom tills julafton närmar sig. Nu är det snart söndag och jag styr kosan norrut. Längtar! Trots att julledigheten kommer bestå av en hel del tentaplugg kommer den bli helt underbar ändå. Jag behöver verkligen allt detta nu. Lugn och ro, lite reloading och framförallt miljöombytet. När jag åker ner igen i januari flyttar jag in på riktigt i min lägenhet. Det mesta är äntligen på plats och i ordning, bara det roliga piffet som är kvar. Julen är och har för mig alltid varit en glädjens högtid. En högtid som osar kärlek, värme och omtanke. Men såhär i julstressen blir man nästan var man än går påmind om att det faktiskt inte är så för alla. Det gör mig lite ledsen i hjärtat. Jag har de flesta år varit så uppslukad av allting runt omkring julen att jag nog aldrig riktigt funderat eller reflekterat över detta tidigare. Inte på det sättet jag gör idag. Samtidigt som Bosse 48 år sitter utanför Åhléns med sin skitiga McDonaldsmugg och skramlar pengar till en bit mat, något värmande att hälla i strupen och hoppas på att få en plats på härbärget under natten så står Elizabeth 37 år inne vid inslagsdisken på Akademibokhandeln och stressat slår in julklappar. Pappret går sönder, hon svär tyst för sig själv och sneglar irriterat på mig som snällt står och väntar på min tur. Själv har hon egentligen inte tid med det här eftersom hon strax ska sitta i ett möte på jobbet. Hon knölar till sist ner en bunt omslagspapper i sin påse och river av några etiketter och rusar sedan iväg med endast ett paket inslaget som ser ut som någon misshandlat det. Själv slår jag omsorgsfullt in min nyinköpta julklapp, som den perfektionist jag är, men jag hinner inte ens knyta snöret runt den innan jag blir bortknuffad av Margaretha 46 år som har bråttom(!) Samtidigt som hon pratar med någon i mobilens handsfree lägger hon upp alla sina påsar och väskor på inlagsbordet och tar ingen notis om att jag ens existerar. Mitt gamla jag hade antagligen blivit sjukt irriterad och säkert också rytit ifrån en aning om än försiktigt. Mitt nya jag tog bara saxen och klippte av min snörbit och gjorde klart mitt på ett hörn innan jag lugnt och stillsamt fortsatte dagens julklappsshopping i den hyperstressade huvudstaden. Det känns som om klyftorna i vårt samhälle bara vuxit sig större med åren. Medelklassen shoppar julklappar som den värsta överklassen medan underklassen ska vara glada om de har mat på bordet till jul. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är materialist, för jag älskar att julhandla! Men min syn på vårt alltmer kapitalistiska samhälle har nog tagit en ordentlig vändning i år. Det finns så mycket annat som betyder så mycket mer, som nog tyvärr är lätt att glömma bort när man egentligen har det lite för bra.






namn
kom ihåg mig?

e-post (publiceras ej)


bloggadress


skriv vad du har på hjärtat här ♥